En tidigare livs regression: "Gud är alltid med dig", från det Albigensiska korståget

Tidigare liv regression, (enligt Wikipedia) "... är en teknik som använder hypnos för att återuppleva vad utövare tror är minnen från tidigare liv eller inkarnationer, men andra betraktar dem som fantasier eller vanföreställningar eller en typ av konfabulation . Tidigare liv regression genomförs vanligen antingen i sökande efter en andlig upplevelse, eller i ett psykoterapeutisk sammanhang ... ".



Antingen det kan anses gå att bevisa eller inte så existerar fenomenet; att människor under hypnos eller genom andra tekniker, kan uppleva och berätta detaljerade scener från tidigare liv. För en diskussion om eventuella fysiska bevis på reinkarnation se exempelvis http://listverse.com/2014/12/30/10-claims-of-physical-evidence-for-reincarnation/ .

Jag har tränat och studerat teknik för Tidigare livs regressioner sedan 2008 under ledning av Jörgen Sundvall, Hypnoanalyst och tidigare liv terapeut vid Svenska skolan för Etisk och Analytisk hypnos- terapi, SSEAH.  http : //www.sseah.se/.

Min personliga övertygelse - efter ett antal egna sessioner och sessioner med andra klienter - är att vi människor - precis som katter - har flera liv. Och jag vet, av egen erfarenhet, att det kan ge upphov till stora förändringar i människors liv att återuppleva och integrera minnen från tidigare liv; dessutom kan upplevelsen av att transcendera liv och död, av själens autonoma  liv mellan livstider lägga en extra andlig dimension till detta fenomen. Tidigare livs terapi blir till skillnad från vanlig psykoterapi en själens terapi som kan öppna upp andliga dimensioner och öppna upp för en andlig upplevelse av livet.



Om du är en person som är öppen för andliga perspektiv på verkligheten och inte slav under den vetenskapliga liturgin, så har du spännande upplevelse framför dig. Vad som följer är en utskrift från ett tidigare liv regression som behandlar det så kallade Albigensiska korståget i tolfte århundradets Languedoc i södra Frankrike.



Först något om den historiska bakgrunden:

Albigenserkriget, var ett tjugoårigt krig (1209-1229) som följde på det av påven Innocentius III utlysta korståget 1209, mot de "kätterska" katarerna som levde runt staden Albi i Sydfrankrike. Kriget utmärker sig genom synnerligen brutala och blodiga metoder, även med samtida mått mätt. Det ledde även till att maktbalansenmellan norra och södra Frankrike försköts till norr, en situation som lever kvar än i dag. Skapandet av den medeltida inkvisitionen var också ett direkt resultat av kriget (wikipedia).

Den medeltida kristna sekten katarerna, mot vilka korståget riktades, härstammar från en reformrörelse inom Bogomilska kyrkor i Dalmatien och Bulgarien som efterlyste en återgång till det kristna budskapet perfektion, fattigdom och predikan.

Deras teologi var i princip dualistisk. De blev känd som Albigenserna, eftersom det fanns många anhängare i staden Albi och det omgivande området under 12: e och 13-talen. Denna rörelse hade spridit sig snabbt i Västeuropa under denna tid, men hade krossats hårt i Tyskland och Holland. Nu var de starkast i södra Frankrike och Italien.



Deras präster kallades Perfecti och de vandrade runt och predikade bland vanligt människor, precis som Jesus gjorde på sin tid. De betraktades som lärare och heliga män, inte som Guds ställföreträdare på jorden som den katolska prästerskapet ansågs vara. De behövde inte kyrkor att dyrka i och ansåg att kyrkan inte skulle samla rikedomar,  man levde mycket enkel och även Perfecti arbetade för sitt levebröd.. De trodde Gud fanns överallt och kunde dyrkas varhelst i naturen.

De kallades också "bon homme" (goda människor) - för det var det de eftersträvade och uppfattades som - eftersom de tjänade människorna runt omkring sig utan att leva i lyx och överflöd som prästerna i den katolska kyrkan. De predikade inte på latin utan på det gemensamma folkets språk. De var också vegetarianer, pacifister och motsatte sig dödsstraff. De trodde på reinkarnation, och bland annat därför ansågs kvinnor ha en i stort sett lika hög position som männen i deras sociala gemenskap (man kunde ju lika gärna återfödas som kvinna som man).

De levde vid sidan av den katolska kyrkan i Langedoc i nästan 100 år och de accepteras och respekteras i alla klasser innan korståget började.

Under Albigensiska korståget blev de massakrerade och dödade i tusental, många av dem brändes på bål utan att ge upp sin tro. I katarernas allra sista strid - belägringen av fästningen Montsegur 1244 -blev det sista Katharfäste tvunget att kapitulera. Efter kapitulation brändes mer än 200 Perfecti på ett enormt bål byggt vid foten av berget.



Genom korståget och den följande Inkvisitionen blev katarerna i princip utrotade från jorden för evigt, fördömda som kättare. De hade kärleken från vanligt folk i Laungedoc regionen; den katolska kyrkan behövde arméer och inkvisitionen för att utrota dem fullständigt. Inkvisitionen instiftades under efterdyningarna av korståget för att avsluta det arbeta korståget hade påbörjat.

Det genomfördes också vissa reformer i den katolska kyrkan för att möta hotet från katarerna.         De olika tiggarordnarna som uppstod under denna tid, fr.a. Dominikan- och Franciskanorden var ett försök att efterlikna katarernas Perfecti och deras levnadssätt och därmed vinna anhängare från katarerna.

Tekniken vid en tidigare liv regression.

I en tidigare liv regression, är du efter en initial hypnosinduktion ombedd att positionera din kropps i ett tidigare liv. Vanligtvis kommer du att finna dig själv i något slags viktig situation eller under ett viktigt händelseförlopp i denna livstid  (detta upplevs på olika sätt; en del ser en inre film spelas upp, en del mer anar, eller känner vad som händer). Efter att ha gått igenom denna händelse leds du vidare till andra viktiga situationer i detta liv och slutligen till din död i det här livet. Hur du dör och i vilken sinnesstämning du lämnar detta liv har ofta en stor betydelse, och kan vara något du burit med dig som påverkar dig idag.

Efter att ha passerat genom din död hamnar du i en andlig värld där det är möjligt att dra slutsatser och lärdomar från det liv du just upplevt. Du kan också uppleva olika typer av andliga förbindelser med gudar, gudomar eller få andliga insikter.

Från denna andliga synpunkt kan du också ge råd och förmedla vägledning till den person du är idag, och du kan få en djupare förståelse för din nuvarande personlighet och liv. Många gånger kommer du att hitta rötter till nuvarande problem i tidigare liv.

I berättelsen som följer förmedlas en djup insikt från ett tidigare liv, via en fördjupad andlig upplevelse i stadiet efter döden, vidare till den person som jag är idag. Ett budskap, en insikt, som jag
alltid kommer att vårda och aldrig någonsin glömma.

"Gud är alltid med dig"

Jag älskar riddare. Jag ser en bild av en riddare ... Jag vet bara att jag älskar riddare så mycket, jag vill vara en riddare, jag beundrar dem enormt.  Jag längtar också hem, jag vill hem...

Jag ser en riddare som står ensam inför Gud och ber till Gud, att tjäna Gud. Jag vill tjäna Gud som en riddare. Jag vill tjäna Gud. Jag står på ett berg, det är en mycket vacker solnedgång och jag är ensam med Gud och den storslagna utsikten. Jag står och bugar inför Gud, håller svärdet riktat rakt ner med spetsen mot marken, håller svärdet, går ner på knä, bedjande.



Det är mina två drömmar i livet; att tjäna Gud och att vara riddare. Jag är riddare, och jag tjänar Gud, det är allt som betyder något för mig. Det betyder allt för mig, det betyder allt ... Ingenting just detta. Jag känner Guds närvaro...

 - Säg mig, berätta om det, när du känner Guds närvaro.

 Jag känner Gud i hela naturen och allt, och i himlen. Han är överallt, i mig och framför mig. Och jag vill tjäna honom, jag vill tjäna Gud. Jag är i södra Frankrike, i Languedoc. Det är vackert, så vackert. Det är som Guds riddare, Guds tjänare. Guds tjänare och Guds riddare, det är det enda som betyder något för mig i mitt liv. Min kärlek till riddare, min kärlek till Gud. Det är allt.


Men jag kan ha hamnat på fel sida. Det finns en konflikt mellan påven, påvedömet och den Gud som vi har här, eller vårt sätt att tjäna Gud. Det finns en konflikt, jag vet att det finns en konflikt. Påven accepterar inte en del av oss som är katarer. Vi är sida vid sida här, vi lever sida vid sida och är lika goda kristna, alla. Vi tjänar alla Gud.

Men påven ... men påven ... han tror Katarernas tro, de som dyrkar utomhus, i naturen, är fel. Påven tycker inte att de är bra, han tycker att de har fel idéer. Men vi som bor här, tror inte att det är något fel. Vi ser det som olika manifestationer av att tjäna Gud. Man kan tjäna Gud på olika sätt. Några tjänar Gud i kyrkorna, några tjänar Gud ute i det fria. Det finns kanske andra skillnader också, men det är den största skillnaden som jag ser.

Påven försöker omvända de som tillber Gud i naturen, till att bara dyrka Gud i kyrkorna. Det är vad jag ser. Jag tillber Gud på berget. Jag ser Gud när jag tittar upp i skyn, och när jag ser ut över landskapet, jag känner att Gud finns. Det är skillnaden som jag ser det. Jag kan inte förstå varför man inte kan dyrka Gud i naturen när han är överallt ... men kanske de, prästerna, vill att vi bara att gå till kyrkan och dyrka Gud. Det är där du ska vara när du tillber Gud. För prästerna skall leda oss, präster vill leda oss, att vi ska vara beroende av dem hela tiden. Att religion borde vara bara när vi är med präster, och när de läser, predikar och läser Guds ord, det är först då vi får dyrka Gud.



Jag kan inte förstå varför vi inte kan tillbe Gud i världen. Jag älskar Gud lika mycket som de som avgudar honom i kyrkorna. Jag kan gå till kyrkan också, det är inget konstigt med det, men vi har prästerna också som är som Jesus. De är barfota, de är barfota präster, rör sig bland oss ​​människor, sitter inte bara i sina kyrkor.

Jag tycker om det, det känns närmare Jesus, att de är med oss ​​människor, ute med oss, rör sig bland oss. De blandar sig med oss vanliga människor, jag gillar det. Det är så det är. Men påven skickar legater, präster, för att berätta  att vi bara skall dyrka Gud i kyrkorna, och bara gå till de katolska prästerna i kyrkorna. Han säger att det är en synd att tillbe Gud som vi gör, säger att det är en synd, de säger att det är en synd, det är inte vad kyrkan vill.

Jag förstår inte varför vi inte kan vara en del av kyrkan, jag tror att vi är en del av kyrkan, vi bara göra det i en lite mer fritt och annorlunda sätt. Vi gör det bara det mer fritt ... (gråter). Vi kommer bara att göra det mer fritt. Vi vill bara att dyrka Gud i naturen, möta Gud i naturen, och ha våra präster ut bland oss, och inte bara i kyrkan. Jag gillar det, att de är med oss. Påven säger att det är en skam ... (gråter). ...




Det finns många bland oss ​​som tycker att de kan göra det, att det inte är något konstigt. Jag förstår inte varför påven inte lät oss tillbe Gud i naturen. Jag kan inte förstå, jag förstår inte, jag förstår inte varför påven förbjuder oss vad som är vackert och bra ... vackert... (gråter en lång stund ...)

 Han säger att det är en synd att möta Gud där. Han säger att det är avgudadyrkan, som dyrkan av naturandar, som okristna hedningar som dyrkar naturgudar.  Men vi tillber samma Gud, bara på ett lite annorlunda sätt ... Påven vill starta ett korståg mot oss, jag kan inte tro det.

Jag är en riddare. Guds riddare men inte en korsfarare. Jag är en riddare tillägnad Gud. ...  Det är flykten från staden, slottet ligger på en höjd. Korsfararna har belägrade oss, men vi kan göra oss fria, vi som riddare får fri lejd därifrån, på grund av att vår hertig är katolik och han får fri passage ut ur staden. Det är blandat med katoliker och katarer kvar i staden.

Vi kan lämna, det det är en utvandring. Jag förstår att det är nu jag måste gå till den franske kungen och försöka sätta stopp för detta korståg. Jag måste komma till den franske kungen, försöka sätta stopp för detta. De kan inte skicka en kurir. Jag har några kopplingar, jag är en framträdande personen på något sätt, kanske har träffat kungen, han skulle lyssna på mig.

Så jag måste rida i full galopp till Paris och försöka rädda staden från belägringen och stoppa, stoppa detta. Så jag tror att det är. Men jag måste ha fångats någonstans på vägen innan jag kommer till Paris. Det är som om de väntar på mig, de vet redan att jag är på väg. Jag går i en fälla. De fångar mig och jag förflyttas till en annan slott. Det är som om de väntade på mig, de måste ha vetat i förväg att jag var på väg.



De fångar mig, de kasta mig in i en fängelsehåla utan någon förklaring. Och jag säger att jag måste se kungen, har ett viktigt budskap till kungen. Men det är ett muntligt budskap, jag har inget att visa upp. De hittar inget dokument på mig. De säger att jag ljuger och kasta mig i bara i fängelsehålan. Det är där jag kommer att känna mig så ensam och vara ensam, så fruktansvärt ensam, så ensam, så länge ensam (jag refererar här till en tidigare session där jag gått genom delar av detta liv, fr.a. fängelsetiden).

Och i så mycket förtvivlan att jag inte kan leverera mitt budskap. Så desperat och så rastlös, så rastlös, så rastlös, eftersom jag har en sådan ett viktigt budskap för kungen och jag kan inte lämna det över. Jag kan inte tänka på något sätt att fly från fängelset heller, jag får inte tala med någon människa, och jag har ingen chans att komma ut härifrån.



 Jag får berättat långt senare om alla massakrer, om allt mitt folk som har dödats. Alla har dödats, de har dödat allt och jag kan inte göra någonting åt någonting. Jag sitter bara där, kan jag inte ens dö. Jag sitter bara och väntar på att dö, men Gud håller mig vid liv och det är vad jag inte förstår, varför han håller mig vid liv. Varför han håller mig vid liv. Jag kan inte förstå det. Jag pratar med Gud hela tiden, jag har ingen annan att prata med, men jag vet inte om han hör mig längre. Han hörde inte mina böner, i alla fall, eftersom jag är kvar där för evigt.

Jag har aldrig fått någon dom, aldrig haft någon rättegång. Jag är bara en dold och senare en bortglömd fånge. Och i slutändan vet de inte, fångvaktare och ingen annan, vet varför jag sitter där längre. Så många år har passerat så ingen vet längre vem jag är  eller varför jag är sitter där. Jag sitter bara där, bortglömd av världen. Glömd även av Gud.

 - Glömd av Gud?

 Ja, han besvarar inte mina böner. Han har antagligen ingen aning om att jag sitter där och det finns ingen mening med det. Gud har en uppgift för mig, men jag vet inte vad det är. Jag tror att han har ett uppdrag för mig som jag inte riktigt förstår. Jag försöker att lita på honom, han vet att jag är där, har inte glömt mig eller övergivit mig. Det är något jag borde lära sig eller förstå, jag förstår bara inte vad...?

 - Nu när du är där och kan inte förstå vad som händer. Om du skulle öppna upp ännu mer inåt och känna i ditt hjärta, varför sitter du här, varför sitter du där, hur kan det gynna dig?

Tålamod är det enda jag kan förstå. Att ha tålamod. Att kunna vänta. Att "den som väntar på något gott väntar aldrig för länge," kanske. Jag kommer att befrias i slutet, jag måste bara ha tålamod, måste ha tålamod, tålamod ...

 - Och denna befrielse när äger den rum?

 Det sker när jag dör och blir befriade. Jag dör, jag dör...

 - När du dör, i vilken sinnesstämning dör du?

Jag är tacksam, tacksam mot Gud att jag får lämna den här kroppen. Jag är tacksam, jag tackar Gud, jag tackar Gud... att min tid är till ände. Jag tackar Gud, gode Gud, han har bönhört mig till slut, han har bönhört mig till slut, han har hört mina böner och befriat mig, befriat mig, jag är tacksam, tacksam, Gode Gud jag är tacksam, att han lyfter mig från detta.

Jag tänker att när jag stod i början som en riddare inför Gud på ett berg och när jag böjde knä inför hela världen och Gud så var det precis tvärtom mot att sitta i en fängelsehåla innesluten. Så mycket lättare att se Gud i naturen än i en håla i jorden, i marken, att jag behållit Gud, behållit min tro på Gud hela tiden, fast jag förtvivlat så har min tro funnits kvar så att jag till slut tackar Gud, tackar Gud.

Jag tackar Gud för att jag fått uppleva två sådana enorma kontraster, stå som riddare inför hela världen, sitta som fånge i en jordhåla i marken, två extremer, extrema former av liv, Gud finns på båda ställena. Gud finns överallt.

Jag prövades, kanske prövades, men jag gav inte upp min tro. Jag gav aldrig upp min Gud...

Gud är glad att ta mig tillbaka, att ta mig tillbaka. Han är lycklig över att jag är lycklig över att komma tillbaka och sitta vid hans högra sida, vara vid hans sida igen. Jag känner att Gud är lycklig för mig, för mig, Gud är lycklig för mig. 

Han ser mig och har sett mig hela tiden och vetat om mig hela tiden, att jag inte tappat bort honom, att jag inte tappat bort Gud. Att jag inte tappat Gud, att jag inte tappat Gud. För han har aldrig tappat mig. Jag har alltid funnits. Han har alltid sett mig, han har alltid varit med mig, han har alltid varit med mig. Gud har alltid varit med mig. Nu får jag sitta vid hans högra sida. Jag är lycklig, jag är lycklig...(gråter av lycka...) lycklig... så lycklig att vara med Gud.

Lycklig, så lycklig att vara med Gud. Som den förlorade sonen, att komma hem, att komma hem igen till Gud. Som den förlorade sonen, som det förlorade sonen...

-         Och den känslan, så vad tar du med dig till Svante?

Att Gud alltid är med dig. Gud är alltid med dig, Gud finns alltid med dig i varje ögonblick. Han har aldrig glömt bort dig. Har är alltid med dig, han har aldrig glömt dig. Gud finns alltid med dig varje ögonblick, varje sekund, i varje stund, Gud är alltid med.

Du är aldrig ensam, du är aldrig ensam. Gud finns alltid i ditt hjärta. Gud är alltid med dig. Han finns i dig och omkring dig, allting, överallt finns Gud. I allt och överallt finns Gud. Det finns ingen ensamhet. Det går inte att vara ensam, du är inte ensam, du har alltid Gud med dig. Var du än går har du alltit Gud med dig.   Var du än går så är du alltid där du är, alltid där du är, och Gud är alltid med dig. Var inte rädd, förtvivla inte, Gud är med dig.

-         -        Tillbaka till den där känslan av Guds närvaro i dig, låt dig fyllas av den vare sig det är som riddare på höjden eller om det är mot slutet i fängelsehålan. Att vara fylld av Gud, Guds närvaro, ta och fyll dig fullständigt... det finns ingen ensamhet.

Jag vill säga en sak till Svante. Att du kan glömma Gud, men Gud glömmer aldrig dig för ett ögonblick, Gud är alltid med dig även om du glömmer, Gud glömmer aldrig, han är alltid med.

-          Gud glömmer aldrig, han är alltid med dig...

Nedtecknat av Svante Stål  2015-06-04

The mechanics of Inquisition

This is a  transcript from a Past life regression dealing with Inquisition and what I would call the mechanics of torture.



I'm in a cell with vaulted ceilings and it feels like I been beaten... beaten. I see a man who looks very grim looking down at me. My first reaction when they hit me is to try to defend myself, "do not hit me, don´t hit me." There are several persons who have beaten me, and then they have just thrown me there. Then he comes in and looks down at me, the grim man, with dark clothing.

He looks scary. They dragged me through corridors, held me in my arms and legs, I sprawled, and they have carried me through dark corridors. They have beaten me and then thrown me in here.
-What do they say to you?
Only words of abuse. The man standing in front of me is the interrogator. But he radiates such a mighty morality, moralism, icy morality, righteousness. I'm a moral reprehensible creature, and he stands for high morals, and he is so icy.

He stands looking down at me.
- What do you feel when he stands there coolly, looking down at you.
He tries to make me feel guilty, try blaming me by being moral, look at me in that way, he tries to blame me, that I should feel guilty for myself.

I think that I am a monk, I have one of those dresses,  I have a long brown tunic. He who gives orders, he kicks me with one foot, the others are accounting for the physical punishment but he will break me mentally with his moral supremacy which he considers to possess. He is much more dangerous than they who hit me, he is very dangerous because he can take my heart, my soul from me; if he can make me believe that I am a heretic. If he makes me believe it he takes my soul away from me. The others can only take my body away from me, he wants to take my soul.

He wants me to renonunce ... that I will take back the true faith and recognize that I have had heresies. So he wants to take my soul, my soul, my soul that God has given me. He wants to take it away from me, he is dangerous, he is dangerous, he is so much more dangerous than those who beat me. They can just take my body. My body, I can leave my body. But they help each other, trying to break down my body and soul simultaneously. But I understand  - that he is very dangerous.



My body, I can leave, but my soul?  I can not leave my soul, I can not leave it from me, it´s me.
I must preserve my soul, my freedom in my soul, my freedom to think and believe what I believe.
I understand how they work, how they will beat me and then interrogate me and by torment destroy my body. Then they try to get my mind to give up. They cooperate with each other. It's very treacherous, very treacherous, they will loosen up my body and my soul with pain, and then he will -  with his morality and his words - fool my soul to give up. They work from two directions, transform my soul and my body.

- And how are you going to work this out when you understand how this works?
I feel that I must be extremely on my guard, I must be on my guard, I have to ... I can not be too dazed by the torment and pain, I have to constantly keep a thought in my head that I did not give in to that man, the black man, for he wants my soul. He wants to take me soul, enslave my soul. I must be on my guard. I must accept everything, endure everything and not let his words seduce me. Do not be fooled into a trap.

He can also give me relief, he can offer relief, it´s the price of my soul. He can relive my bodily pains, it is the price of my soul. If I give my soul and recognizes myself as a heretic I can avoid these bodily torments. He can give ... even give my bodily freedom back but at the cost of my soul. I have to be ready all the time.

- What is it that enables you to keep you ready. What is the thought or feeling you use to not be misled by this man in black.
It is God, that is the truth, the truth I perceive, the God I experience. That is my truth, it means everything to me. It is my God. I adhere to my God, my God, as I see him, as I experience him as I see the truth, just have to keep at it, not lose God for a moment.

I must keep God in my hand all the time, like a child who goes with his mother to pull a rotten tooth out, who must keep his mother in his hand, never let go of the pain as it is to pull a tooth.  The same way I keep God in hand, when they are destroying my body, abusing my body, smashing my body, scorching my body. Must keep God in my hand, must keep God in my hand all the time, must keep God in my hand ...

This dark man, he understands that he has not crushed me with what he's done so far. He must stretch me, I think he must stretch me. I must keep God in my hand. ,,
I think he must put me on the rack.
- And what happens then?
I think I can go outside my body, may be outside of my body and hear myself scream, see myself lying screaming, yelling, but I do not feel the pain, I do not feel the pain.



- If you are outside the body, the body looks agonized, what do you feel then?
A kind of triumph almost, I feel that my faith is getting stronger and stronger. The more they torment me, the stronger my faith. I will never renounce...
- And what happens then?
He's like a shadow behind when they stretch me. He asks me questions in between, if I take back my heretical teachings. But I just gets stronger and stronger the more he stretches me. I keep God in my hands. He thinks he is torturing me but I keep God in my hands ...

- And what happens then?
I scream that I can not endure any more, and they release me, they are not finished with me yet but they let me go for now. It is part of the torture that when I think I might be allowed to die they stop before, that I survive, get to live a while longer. They drag me back to my cell again and throw me in there again.

- And what happens to you then? What do you think what do you feel and experience?
It is very painful that ... it is a torture, I think I will die and then I do not reach death. It's very painful, very painful to think that liberation is so close but then I'm back again. They throw a bucket of water on me so I wake up, dragging me up and throw me in the cell, I will be there for a moment in peace.

But it's horrible, it's like that ... you can almost be executed, almost tortured to death, but you can not get the last, the liberation of death, and so it will all start all over again the next day or on another day.

And you become interrogated and allowed to enter a special room where you sit and get interrogated and somebody sitting and writing down everything you say, and so they try to trick you with a lot of questions. Then they can be really friendly, not friendly maybe but objective, they speak as they are trying to save your soul, that you will come back to the true faith.



And you will be saved and going to heaven and in the end receive God's forgiveness, remission if only you comes back to the true faith. And they do not want anything for you but to understand your own good and come back to the true faith, then everything will be fine.

Then you have to fight with words and your intellect instead. instead. All the while they constantly try to uncover ...I get some sense of falseness, falsity to myself. Somehow they make me feel false, that I am dishonest and false. That everything is false, that I´m lying here, everything is false.

- So tell me, how much of your soul did you give up, how much of them are inside you now?
A falsehood that has been sucked in, I've seen that I'm trying to gain some small advantage and that   I´m not a hundred percent honest. I try to play their game to get a deal to have some kind of advantage, any benefit, because I'm scared too, Scared to death, afraid of being defeated. I'm afraid too. I'm afraid, and then I start to play a bit, in their game to get me some little respite, or any benefit and it makes me feel false.

- Hold that false safety feeling, because it may not be yours, it might be orchestrated out of them because they know that as soon as you feel the falsehood then you are curtailed. So take that feeling, if you´re afraid, obviously, there is no falsehood in it. You play along a little bit to gain advantages, but this feeling in you, the shame and all this, how much of your soul did they take and how much remains?  They manipulated you forward, to break you. How much is left, how much is left as Svante?



I am so terribly afraid. I'm afraid so I shake ... when I think I´m about to die - and they give me life again - so I may live for a while longer, it gives me hope to survive again.  And again I think I really should survive and the feeling is much stronger than it was before, and the fear of dying gets worse because there is hope,  And I begin to compromise with myself, sell out myself.

Now - through putting me through life and death again and again - they get a hook in my heart, they get a grip on me, the hope of life and the fear that comes with the hope (shaking  and shivering) leads me to sell out my soul in small pieces - leaving the victims in small portions -  to sacrifice parts of what was my truth.  It makes me feel so false, and it is so painful. I release parts of myself,  of my truth to live a little longer.

- If we move on to the moment of death, you have bought some extra time.
It has become much harder to die now, it has become very difficult. Now it is much more difficult.
I´ve got a part of me that wants to renounce to avoid dying. So it's a tug of war within myself, a tug of war, a part of me just wants to live, willing to do anything to live. But other part of me just wants to die and it becomes a mighty tug of war within myself. I really have to clean my heart. Need to pray to God ...

I think I'm dying, I'm dying. That I die. I lie in a crypt. I see  myself lying with my hands folded over my chest. Peaceful. I gravitate up against ... I need a lot of help, I need a lot of support when I get to heaven. I have gone through something terrible, I need for many to take care of me, put their hands on me, comfort me.

- What do you feel now?
I still feel the pain from life that I carry with me in in my heart, a pain. I would like to leave it.

- Leave it entirely for the the person who gave you this pain, this emotional pain, who you up to this impossible pain. Return it, return it, because it is not yours. It's yours, but you got it, you took it, you had no choice. Give it back.

I spread it out into the wind ...

- You have been so long with this tug of war in your mind. Release it. Drop it finally see who you are.
(... Breathe deeply)

- And let yourself be filled with light; let yourself bathe in the light, the light of God and let it flow into every cell, cleance every cell, from this feeling that was given you, of falsehood, this feeling to be wrong, that manipulated and darkened parts of your soul. But in the light there is no darkness. So drop it, let the light dissolve it. And rest in there for a while...



...

- Musings, thoughts or experiences?
I found it hard to really get into it and it is perhaps because it is so painful, but I understand torture mechanics, how to break down someone with torture, I understand how it works.

- Really, and it was apparentely so that your spirituality in some way was identified with certain doctrines and as long as it does then you are vulnerable.  But spirituality is something beyond it. But the fact is they have cracked down on people all the time and I have seen it with you, your feeling of not being faithful to God and all that. And that is exactly what they wanted. But the doctrines have nothing to do with God. That a man should be degraded by such things, I mean, it would not be approved in a healthy court, least of all Gods court, so I certainly think you can drop it there.


Recorded by Svante Stål 2015-07-22

A past life regression; "God is always with you", from the Albigensian crusade

Past life regression, (according to Wikipedia) "...is a technique that uses hypnosis to recover what practitioners believe are memories of past lives or incarnations, though others regard them as fantasies or delusions or a type of confabulation. Past life regression is typically undertaken either in pursuit of a spiritual experience, or in a psychotherapeutic setting...". 



I´ve practised and studied Past life regression techinques since 2008 under the guidance of Jörgen Sundvall, Hypnoanalyst and Past life therapist   http://www.sseah.se/om-oss/   at the Swedish Institute for Ethic and Analytic therapy, SSEAH    http://www.sseah.se/ . 

Wheather you can prove it or not is open to debate e.g. se   http://listverse.com/2014/12/30/10-claims-of-physical-evidence-for-reincarnation/  but my personal belief is that we humans - just like cats - have multiple lifes. 

And I know, from personal experience, that it can make profound changes in peoples lifes to re-experience and integrate memories from previous lifetimes; furthermore the experience of the transcendense of life and death, and the experience of the soul inbetween lifetimes adds an extra spiritual dimension to these techinques. These techiques are part of what is called Transpersonal psychology, transcending the ego.


So if you´re an openminded person, not bound down by the Scientific liturgy, you are in for an exciting experience. What follows is a transcript from a Past Life Regression that deals with the so called Albigensian Crusade in twelfth century Languedoc, southern France. 

First some notes on the historical background:

The Albigensian Crusade or Cathar Crusade (1209–1229) was a 20-year military campaign initiated by Pope Innocent III to eliminate Catharism (heresy) in Languedoc, in the south of France. The Crusade was prosecuted primarily by the French crown and promptly took on a political flavour, resulting in not only a significant reduction in the number of practising Cathars but also a realignment of the County of Toulouse, bringing it into the sphere of the French crown and diminishing the distinct regional culture and high level of influence of the Counts of Barcelona.



Before the Crusade the southen region of France was more influenced by the Mediterranian culture of Spain (Catalonien) and Italy and in most respects quite distinct from the culture of Northern France.

The medieval Christian sect of the Cathars, against whom the crusade was directed, originated from a reform movement within the Bogomil churches of Dalmatia and Bulgaria calling for a return to the Christian message of perfection, poverty and preaching.

Their theology was basically dualist.They became known as the Albigensians, because there were many adherents in the city of Albi and the surrounding area in the 12th and 13th centuries. This movement had been spreading quickly in Western Europe during this time, but had been harshly crushed in Germany and Holland. Now it was strongest in Southern France and Italy.

Their priests were called Perfecti and they moved among the common people, just like Jesus did in his time. They were looked upon as merely teachers and often exceptionally holy men, not intermediaris with God like the Catholic priesthood was thought to be. They didn´t need churches to worship and didn´t collect wealth but lived very simply, owning no property. They believed God was everywhere and could be worshiped anwhere in nature.

They were also called "bon homme", / good people /  because they served the people around them and lived not in luxuary as the priests of the Catholic Church. They preached not in Latin but in the common peoples language and befriended all men. They were also vegetarians, pacifists and objected to death penalty. They believed in reincarnation.  Women held an almost equal position in their social Community. Furthermore they existed alongside the Catholic Church of Langedoc for almost 100 years and they were accepted and respected in all classes (before the crusade when the prosecution started). 

During the Albigensian Crusade they were massacred and killed by the thousends, many of them being burnt at the stake without denouncing their faith. In the final battle - the siege of the fortress Montsegur 1244-, the last Cathar stronghold was forced to capitulation. When it fell more than 200 perfecti  perished in a huge pyre built at the foot of the mountain on which it stood.

Through the crusade and the following Inquisitation they were anihilated from the earth forever,     condemned as heresay. They hade the love of the common people in the Laungedoc region; the Catholic church needed armies and Inquisition to anihilate them. The Inquisitation was instituted during the aftermath of the crusade to finish the work of the crusading army. 

There was also some reform in the Catholic chruch due to the Cathars; the different Mendicant (begger) orders (Dominikan- Franciskan- Karmelit- samt Augustineremiternas orden.) : religious orders which depend directly on charity for their livelihood. Christian mendicant orders, in principle, do not own property, either individually or collectively  believing that they are thereby copying the way of life followed by Jesus. Some of these were almost blueprint copies of the Cathars Perfecti. 

The techinque of a Past life regression.

In a past life regression, you are after an initial tranceinducement asked to position yourself bodily in a previous lifetime. Usually you will find yourself in some kind of important situation or course of event in this lifetime. After going through this event you will be led furhter on to other important situations in, and finally til your death in this life.

After passing through your death you end up in a the spiritual realm were you can draw conclusions and learn lessons from the life you just experienced. You may also experience all kind of spiritual connections with deities or have divine insights.

From this spiritual viewpoint you can give advice and convey guidance to the person you are today, and you can have a deeper understanding of your present personality and life. Many times you will find the roots of present problems in your past lifes.

In this story there is a profound insight in store from the spiritual sphere to the present me-person, an insight that I will always cherish and never, ever forget.

"God is always with you"

 I love knights. I see a picture of a Knight,. I only know that I love knights so much, I want to be a knight, I admire them enormously. I want to go home too, I want to go home, I am homesick...

I see a knight standing alone before God, and pray to God, to serve God. I want to serve God as a knight. I want to serve God. I stand on a hill, it is a very beautiful sunset and I'm all alone with God and the magnificent view. I stand and bow before God, hold the sword straight down with the tip toward the ground, holding the sword, goint down on my knees, praying.


Those are my two dreams in life;  to serve God and to be a knight. I am a knight, and I serve God, that's all that matters to me. It means everything to me, it means everything ... Nothing just that. I feel God's presence.

 - Tell me, tell me about it, when you feel God's presence.

 I feel God in all of nature and everything, and in the sky. He is everywhere, in me and before me. And I want to serve him, I want to serve God. I am in the south of France, in the Languedoc. It's beautiful, so beautiful. It's like God's knights, servants of God. Servant of God and God's knight, that's the only thing that matters to me in my life. My love for the knighthood, my love for God. That's all.


But I might end up on the wrong side. There is a conflict between the Pope, the papacy and the God that we have here, or our way of serving God. There is a conflict, I know there is a conflict. The Pope does not accept a part of us that are Cathars. We are side by side here, we live side by side and are just as good Christians, everyone. We all serve God.

But the Pope ... but the Pope ... he thinks the Cathar belief, those who worship in the open air, in nature are wrong. The Pope does not think they are good, he thinks they have wrong ideas. But we who live here, we do not think there is anything wrong. We see it as different manifestations of serving God. One can serve God in different ways. Some serve God in the churches, some serve God out in the open. There are perhaps other differences too, but that's the main difference that I see.

The Pope tries to convert those who worship God in nature, to only worship God in the churches. That's what I see. I worship the God of the mountain. I see God when I look up in the sky, and when I look over the landscape, I feel that God is there. It is the difference that I see it. I can not understand why you can not worship God in nature when he is everywhere ... but maybe they, the priests, wants us only to go to church and worship God. This is where you should be when you worship God. For the priests would lead us, priests want to lead us, that we should be dependent on them constantly. That religion should be only when we are with priests, and when they are reading, preaching and reading the word of God, it is only then we get to worship God.



I can not understand why we can not worship God in the world. I love God just as much as those who adore him in the churches. I can go to the church too, there is nothing strange about it, but we have priests also who are like Jesus. They are barefoot, they are barefoot priests, moving among us people, not just sitting in their churches.

I like it, it feels closer to Jesus, that they are with us people, out there with us, mingling with us. They mix with us, I like it. That's how it is. But the Pope sends legacies, priests, to tell us that we should only worship God in the churches, and just to go to the Catholic priests in the churches. He says it is a sin to worship God as we do, he says it is a sin, they say that it is a sin, it is not what the church wants.

I do not understand why we can not be part of the church, I think we are part of the church, we just make it in a little more free and different way. We just do it more freely ... (crying). We will only make it more free. We just want to worship God in nature, meet God in nature, and have our priests out among us, and not just in church. I like it, that they are with us. They say it's a shame ... (crying). ...

There are many among us who think they can do so, there is nothing strange. I do not understand why the Pope did not let us worship God in nature. I can not understand, I do not understand, I do not understand why the Pope forbids us what is beautiful and fine ... beautiful (crying a long time ...)



 He says it is a sin to meet God there. He says it is idolatry, which is the worship of nature spirits, as unchristian pagans who worship nature gods, but we worship the same God, just in a little different way ... The Pope wants to start a crusade against us, I can´t believe it.

I am a knight. God's knight but not a crusader. I am a knight dedicated to God. ... It is the exodus from the city, the castle is situated on a height. The Crusaders have besieged us, but we may make leave, we as knights get safe passage from there, due to our Duke is Catholic and he gets free passage out of town. It is mixed Catholics and Cathars left in the city.

We may leave, there it´s an exodus. I can only imagine that it is now that I have to go to the French king and try to put a stop to this crusade. I have to get to the French king, try to put a stop to this. You can not send a courier. I have some connections, I am prominent person in some way, might have met the king, he might listen to me.

So I must ride at full gallop to Paris and try to save the town from the siege and stop, stop this. So I think it is. But I must have been caught somewhere along the way before I arrive to Paris. It's like they are waiting for me, they already know that I'm on the road. I walk into a trap. They capture me and I am taken to another castle. It's like they were waiting for me, they must have known in advance that I was going,




They capture me, they throw me into the dungeons without explaining anything. And I'm saying that I must see the king, has an important message to the king. But it is an oral message, I have nothing to show for it. They find no document on me. They say I lie and throw me in a dungeon only. This is where I will feel so alone and be alone, so terribly alone, so alone, so long alone.

And in so much despair that I can not deliver my message. So desperate and so restless, so restless, so restless, because I have such an important message for the king and I can not hand it over. I can not think of any way to escape from prison either, I may not speak to any man and I have no chance to get out of here.



 I'm told much later about all the massacres, about all my people who have been killed. All have been killed, they have killed all and I can not do anything about anything. I just sit there, I can not even die. I just sit and wait to die, but God keeps me alive and that's what I do not understand, why he keeps me alive. Why he keeps me alive. I can not understand it. I talk to God all the time, I have no one else to talk to, but I do not know if he hears me anymore. He did not hear my prayers, anyway, because I´m left there for eternal times.

I have never received any judgments, never any trial. I'm just a hidden and later a forgotten prisoner. And in the end they know not, prison guards and no one knows why I sit there anymore, because so many years passes so no one knows who I am anymore, or why I´m sitting there. I just sit there, forgotten by the world. Forgotten by God even.

 - Forgotten by God?

 Yes, he does not answer my prayers. He probably has no sense of me sitting there and there is no point in it. God has a meaning to me but I do not know what it is. I think he has a mission for me  that I do not quite understand. I try to trust him, he knows I'm there, he has not forgotten me or abandoned me, it's something I should learn or understand, I just do not understand what?

 - Now that you are there and can not understand, huh, what if you were to open up even more inward and feel in your heart, why are you sitting here, why are you sitting here, how does it benefit you?

Patience is the only thing I can understand. To be patient. Being able to wait. That "the one who waits for something good never waits too long," perhaps. I will be relieved in the end, I just have to be patient, must have patience, patience ...

 - And the relief when does it take place?

 It takes place when I die and become liberated. I die, I die.

 - When you die, in which state of mind do you die?



I am grateful, grateful to God that I may leave this body. I am grateful, I thank God, I thank God ... that my time is to end. I thank God, dear God, he has heard my prayers in the end, he has heard me in the end, he has heard my prayers and rescued me, freed me. I'm grateful, grateful. My God, I am grateful that he delivers me from this.

 I think that when I was in the beginning as a Knight before God on a mountain and when I knelt down before the whole world and God, it was exactly the opposite of sitting in a dungeon enclosed. So much easier to see God in nature than in a burrow in the ground, in the ground, that I kept God kept my faith in God all the time, though I despaired as my faith has remained so that I finally thank God, thank God .

I thank God that I have experienced two such huge contrasts. To stand as knight before the whole world, and to sit as a prisoner in a burrow in the ground, two extremes, extreme forms of life, God is in both places. God is everywhere.



I was put tried, perhaps tested, but I did not give up my faith. I never gave up my God ... God is happy to take me back, take me back. He's happy that I'm happy to come back and sit at his right hand, to be at his side again. I know that God is happy for me, for me, God is happy for me. He sees me and has seen me all the time and known about me all the time. I have never lost him,

I´ve  never lost God, not lost God, I did not lose God. For he has never lost me. I have always been around. He has always seen me, has always been with me, he has always been with me. God has always been with me. Now I get to sit at his right hand. I'm happy, I'm happy ... (crying in relief) happy ... so happy to be with God. Happy, so happy to be with God.

As the prodigal son, to come home, to come back home to God. As the prodigal son, as the prodigal son ...

 - And that feeling, so what do you bring to Svante?

 That God is always with you. God is always with you, God is always with you in each moment. He has never forgotten you. He is always with you, he has never forgotten you. God is always with you every moment, every second, every moment, God is always by your side.

You are never alone, you're never alone. God is always in your heart. God is always with you. He is in you and around you, everything, everywhere is God. In everything and everywhere is God. There is no loneliness. You can not be alone, you are not alone, you always have God with you. Wherever you go, you always have God with you. Wherever you go, you are always where you are, always where you are, and God is always with you.

Do not be afraid, do not despair, God is with you.

 - Back to that feeling of God's presence in you, let yourself be filled by the feeling, weather it is as a knight on a mountain top or if it is towards the end in the dungeon. Being filled with God, God's presence, to fill you completely ... there is no loneliness.

I want to say one thing to Svante. That you may forget God, but God never forgets for a moment, God is always with you even if you forget, God never forgets, he is always within. - God never forgets, he is always with you ...





 Recorded by Svante Stål 2015-06-04