En tidigare livs regression: "Gud är alltid med dig", från det Albigensiska korståget

Tidigare liv regression, (enligt Wikipedia) "... är en teknik som använder hypnos för att återuppleva vad utövare tror är minnen från tidigare liv eller inkarnationer, men andra betraktar dem som fantasier eller vanföreställningar eller en typ av konfabulation . Tidigare liv regression genomförs vanligen antingen i sökande efter en andlig upplevelse, eller i ett psykoterapeutisk sammanhang ... ".



Antingen det kan anses gå att bevisa eller inte så existerar fenomenet; att människor under hypnos eller genom andra tekniker, kan uppleva och berätta detaljerade scener från tidigare liv. För en diskussion om eventuella fysiska bevis på reinkarnation se exempelvis http://listverse.com/2014/12/30/10-claims-of-physical-evidence-for-reincarnation/ .

Jag har tränat och studerat teknik för Tidigare livs regressioner sedan 2008 under ledning av Jörgen Sundvall, Hypnoanalyst och tidigare liv terapeut vid Svenska skolan för Etisk och Analytisk hypnos- terapi, SSEAH.  http : //www.sseah.se/.

Min personliga övertygelse - efter ett antal egna sessioner och sessioner med andra klienter - är att vi människor - precis som katter - har flera liv. Och jag vet, av egen erfarenhet, att det kan ge upphov till stora förändringar i människors liv att återuppleva och integrera minnen från tidigare liv; dessutom kan upplevelsen av att transcendera liv och död, av själens autonoma  liv mellan livstider lägga en extra andlig dimension till detta fenomen. Tidigare livs terapi blir till skillnad från vanlig psykoterapi en själens terapi som kan öppna upp andliga dimensioner och öppna upp för en andlig upplevelse av livet.



Om du är en person som är öppen för andliga perspektiv på verkligheten och inte slav under den vetenskapliga liturgin, så har du spännande upplevelse framför dig. Vad som följer är en utskrift från ett tidigare liv regression som behandlar det så kallade Albigensiska korståget i tolfte århundradets Languedoc i södra Frankrike.



Först något om den historiska bakgrunden:

Albigenserkriget, var ett tjugoårigt krig (1209-1229) som följde på det av påven Innocentius III utlysta korståget 1209, mot de "kätterska" katarerna som levde runt staden Albi i Sydfrankrike. Kriget utmärker sig genom synnerligen brutala och blodiga metoder, även med samtida mått mätt. Det ledde även till att maktbalansenmellan norra och södra Frankrike försköts till norr, en situation som lever kvar än i dag. Skapandet av den medeltida inkvisitionen var också ett direkt resultat av kriget (wikipedia).

Den medeltida kristna sekten katarerna, mot vilka korståget riktades, härstammar från en reformrörelse inom Bogomilska kyrkor i Dalmatien och Bulgarien som efterlyste en återgång till det kristna budskapet perfektion, fattigdom och predikan.

Deras teologi var i princip dualistisk. De blev känd som Albigenserna, eftersom det fanns många anhängare i staden Albi och det omgivande området under 12: e och 13-talen. Denna rörelse hade spridit sig snabbt i Västeuropa under denna tid, men hade krossats hårt i Tyskland och Holland. Nu var de starkast i södra Frankrike och Italien.



Deras präster kallades Perfecti och de vandrade runt och predikade bland vanligt människor, precis som Jesus gjorde på sin tid. De betraktades som lärare och heliga män, inte som Guds ställföreträdare på jorden som den katolska prästerskapet ansågs vara. De behövde inte kyrkor att dyrka i och ansåg att kyrkan inte skulle samla rikedomar,  man levde mycket enkel och även Perfecti arbetade för sitt levebröd.. De trodde Gud fanns överallt och kunde dyrkas varhelst i naturen.

De kallades också "bon homme" (goda människor) - för det var det de eftersträvade och uppfattades som - eftersom de tjänade människorna runt omkring sig utan att leva i lyx och överflöd som prästerna i den katolska kyrkan. De predikade inte på latin utan på det gemensamma folkets språk. De var också vegetarianer, pacifister och motsatte sig dödsstraff. De trodde på reinkarnation, och bland annat därför ansågs kvinnor ha en i stort sett lika hög position som männen i deras sociala gemenskap (man kunde ju lika gärna återfödas som kvinna som man).

De levde vid sidan av den katolska kyrkan i Langedoc i nästan 100 år och de accepteras och respekteras i alla klasser innan korståget började.

Under Albigensiska korståget blev de massakrerade och dödade i tusental, många av dem brändes på bål utan att ge upp sin tro. I katarernas allra sista strid - belägringen av fästningen Montsegur 1244 -blev det sista Katharfäste tvunget att kapitulera. Efter kapitulation brändes mer än 200 Perfecti på ett enormt bål byggt vid foten av berget.



Genom korståget och den följande Inkvisitionen blev katarerna i princip utrotade från jorden för evigt, fördömda som kättare. De hade kärleken från vanligt folk i Laungedoc regionen; den katolska kyrkan behövde arméer och inkvisitionen för att utrota dem fullständigt. Inkvisitionen instiftades under efterdyningarna av korståget för att avsluta det arbeta korståget hade påbörjat.

Det genomfördes också vissa reformer i den katolska kyrkan för att möta hotet från katarerna.         De olika tiggarordnarna som uppstod under denna tid, fr.a. Dominikan- och Franciskanorden var ett försök att efterlikna katarernas Perfecti och deras levnadssätt och därmed vinna anhängare från katarerna.

Tekniken vid en tidigare liv regression.

I en tidigare liv regression, är du efter en initial hypnosinduktion ombedd att positionera din kropps i ett tidigare liv. Vanligtvis kommer du att finna dig själv i något slags viktig situation eller under ett viktigt händelseförlopp i denna livstid  (detta upplevs på olika sätt; en del ser en inre film spelas upp, en del mer anar, eller känner vad som händer). Efter att ha gått igenom denna händelse leds du vidare till andra viktiga situationer i detta liv och slutligen till din död i det här livet. Hur du dör och i vilken sinnesstämning du lämnar detta liv har ofta en stor betydelse, och kan vara något du burit med dig som påverkar dig idag.

Efter att ha passerat genom din död hamnar du i en andlig värld där det är möjligt att dra slutsatser och lärdomar från det liv du just upplevt. Du kan också uppleva olika typer av andliga förbindelser med gudar, gudomar eller få andliga insikter.

Från denna andliga synpunkt kan du också ge råd och förmedla vägledning till den person du är idag, och du kan få en djupare förståelse för din nuvarande personlighet och liv. Många gånger kommer du att hitta rötter till nuvarande problem i tidigare liv.

I berättelsen som följer förmedlas en djup insikt från ett tidigare liv, via en fördjupad andlig upplevelse i stadiet efter döden, vidare till den person som jag är idag. Ett budskap, en insikt, som jag
alltid kommer att vårda och aldrig någonsin glömma.

"Gud är alltid med dig"

Jag älskar riddare. Jag ser en bild av en riddare ... Jag vet bara att jag älskar riddare så mycket, jag vill vara en riddare, jag beundrar dem enormt.  Jag längtar också hem, jag vill hem...

Jag ser en riddare som står ensam inför Gud och ber till Gud, att tjäna Gud. Jag vill tjäna Gud som en riddare. Jag vill tjäna Gud. Jag står på ett berg, det är en mycket vacker solnedgång och jag är ensam med Gud och den storslagna utsikten. Jag står och bugar inför Gud, håller svärdet riktat rakt ner med spetsen mot marken, håller svärdet, går ner på knä, bedjande.



Det är mina två drömmar i livet; att tjäna Gud och att vara riddare. Jag är riddare, och jag tjänar Gud, det är allt som betyder något för mig. Det betyder allt för mig, det betyder allt ... Ingenting just detta. Jag känner Guds närvaro...

 - Säg mig, berätta om det, när du känner Guds närvaro.

 Jag känner Gud i hela naturen och allt, och i himlen. Han är överallt, i mig och framför mig. Och jag vill tjäna honom, jag vill tjäna Gud. Jag är i södra Frankrike, i Languedoc. Det är vackert, så vackert. Det är som Guds riddare, Guds tjänare. Guds tjänare och Guds riddare, det är det enda som betyder något för mig i mitt liv. Min kärlek till riddare, min kärlek till Gud. Det är allt.


Men jag kan ha hamnat på fel sida. Det finns en konflikt mellan påven, påvedömet och den Gud som vi har här, eller vårt sätt att tjäna Gud. Det finns en konflikt, jag vet att det finns en konflikt. Påven accepterar inte en del av oss som är katarer. Vi är sida vid sida här, vi lever sida vid sida och är lika goda kristna, alla. Vi tjänar alla Gud.

Men påven ... men påven ... han tror Katarernas tro, de som dyrkar utomhus, i naturen, är fel. Påven tycker inte att de är bra, han tycker att de har fel idéer. Men vi som bor här, tror inte att det är något fel. Vi ser det som olika manifestationer av att tjäna Gud. Man kan tjäna Gud på olika sätt. Några tjänar Gud i kyrkorna, några tjänar Gud ute i det fria. Det finns kanske andra skillnader också, men det är den största skillnaden som jag ser.

Påven försöker omvända de som tillber Gud i naturen, till att bara dyrka Gud i kyrkorna. Det är vad jag ser. Jag tillber Gud på berget. Jag ser Gud när jag tittar upp i skyn, och när jag ser ut över landskapet, jag känner att Gud finns. Det är skillnaden som jag ser det. Jag kan inte förstå varför man inte kan dyrka Gud i naturen när han är överallt ... men kanske de, prästerna, vill att vi bara att gå till kyrkan och dyrka Gud. Det är där du ska vara när du tillber Gud. För prästerna skall leda oss, präster vill leda oss, att vi ska vara beroende av dem hela tiden. Att religion borde vara bara när vi är med präster, och när de läser, predikar och läser Guds ord, det är först då vi får dyrka Gud.



Jag kan inte förstå varför vi inte kan tillbe Gud i världen. Jag älskar Gud lika mycket som de som avgudar honom i kyrkorna. Jag kan gå till kyrkan också, det är inget konstigt med det, men vi har prästerna också som är som Jesus. De är barfota, de är barfota präster, rör sig bland oss ​​människor, sitter inte bara i sina kyrkor.

Jag tycker om det, det känns närmare Jesus, att de är med oss ​​människor, ute med oss, rör sig bland oss. De blandar sig med oss vanliga människor, jag gillar det. Det är så det är. Men påven skickar legater, präster, för att berätta  att vi bara skall dyrka Gud i kyrkorna, och bara gå till de katolska prästerna i kyrkorna. Han säger att det är en synd att tillbe Gud som vi gör, säger att det är en synd, de säger att det är en synd, det är inte vad kyrkan vill.

Jag förstår inte varför vi inte kan vara en del av kyrkan, jag tror att vi är en del av kyrkan, vi bara göra det i en lite mer fritt och annorlunda sätt. Vi gör det bara det mer fritt ... (gråter). Vi kommer bara att göra det mer fritt. Vi vill bara att dyrka Gud i naturen, möta Gud i naturen, och ha våra präster ut bland oss, och inte bara i kyrkan. Jag gillar det, att de är med oss. Påven säger att det är en skam ... (gråter). ...




Det finns många bland oss ​​som tycker att de kan göra det, att det inte är något konstigt. Jag förstår inte varför påven inte lät oss tillbe Gud i naturen. Jag kan inte förstå, jag förstår inte, jag förstår inte varför påven förbjuder oss vad som är vackert och bra ... vackert... (gråter en lång stund ...)

 Han säger att det är en synd att möta Gud där. Han säger att det är avgudadyrkan, som dyrkan av naturandar, som okristna hedningar som dyrkar naturgudar.  Men vi tillber samma Gud, bara på ett lite annorlunda sätt ... Påven vill starta ett korståg mot oss, jag kan inte tro det.

Jag är en riddare. Guds riddare men inte en korsfarare. Jag är en riddare tillägnad Gud. ...  Det är flykten från staden, slottet ligger på en höjd. Korsfararna har belägrade oss, men vi kan göra oss fria, vi som riddare får fri lejd därifrån, på grund av att vår hertig är katolik och han får fri passage ut ur staden. Det är blandat med katoliker och katarer kvar i staden.

Vi kan lämna, det det är en utvandring. Jag förstår att det är nu jag måste gå till den franske kungen och försöka sätta stopp för detta korståg. Jag måste komma till den franske kungen, försöka sätta stopp för detta. De kan inte skicka en kurir. Jag har några kopplingar, jag är en framträdande personen på något sätt, kanske har träffat kungen, han skulle lyssna på mig.

Så jag måste rida i full galopp till Paris och försöka rädda staden från belägringen och stoppa, stoppa detta. Så jag tror att det är. Men jag måste ha fångats någonstans på vägen innan jag kommer till Paris. Det är som om de väntar på mig, de vet redan att jag är på väg. Jag går i en fälla. De fångar mig och jag förflyttas till en annan slott. Det är som om de väntade på mig, de måste ha vetat i förväg att jag var på väg.



De fångar mig, de kasta mig in i en fängelsehåla utan någon förklaring. Och jag säger att jag måste se kungen, har ett viktigt budskap till kungen. Men det är ett muntligt budskap, jag har inget att visa upp. De hittar inget dokument på mig. De säger att jag ljuger och kasta mig i bara i fängelsehålan. Det är där jag kommer att känna mig så ensam och vara ensam, så fruktansvärt ensam, så ensam, så länge ensam (jag refererar här till en tidigare session där jag gått genom delar av detta liv, fr.a. fängelsetiden).

Och i så mycket förtvivlan att jag inte kan leverera mitt budskap. Så desperat och så rastlös, så rastlös, så rastlös, eftersom jag har en sådan ett viktigt budskap för kungen och jag kan inte lämna det över. Jag kan inte tänka på något sätt att fly från fängelset heller, jag får inte tala med någon människa, och jag har ingen chans att komma ut härifrån.



 Jag får berättat långt senare om alla massakrer, om allt mitt folk som har dödats. Alla har dödats, de har dödat allt och jag kan inte göra någonting åt någonting. Jag sitter bara där, kan jag inte ens dö. Jag sitter bara och väntar på att dö, men Gud håller mig vid liv och det är vad jag inte förstår, varför han håller mig vid liv. Varför han håller mig vid liv. Jag kan inte förstå det. Jag pratar med Gud hela tiden, jag har ingen annan att prata med, men jag vet inte om han hör mig längre. Han hörde inte mina böner, i alla fall, eftersom jag är kvar där för evigt.

Jag har aldrig fått någon dom, aldrig haft någon rättegång. Jag är bara en dold och senare en bortglömd fånge. Och i slutändan vet de inte, fångvaktare och ingen annan, vet varför jag sitter där längre. Så många år har passerat så ingen vet längre vem jag är  eller varför jag är sitter där. Jag sitter bara där, bortglömd av världen. Glömd även av Gud.

 - Glömd av Gud?

 Ja, han besvarar inte mina böner. Han har antagligen ingen aning om att jag sitter där och det finns ingen mening med det. Gud har en uppgift för mig, men jag vet inte vad det är. Jag tror att han har ett uppdrag för mig som jag inte riktigt förstår. Jag försöker att lita på honom, han vet att jag är där, har inte glömt mig eller övergivit mig. Det är något jag borde lära sig eller förstå, jag förstår bara inte vad...?

 - Nu när du är där och kan inte förstå vad som händer. Om du skulle öppna upp ännu mer inåt och känna i ditt hjärta, varför sitter du här, varför sitter du där, hur kan det gynna dig?

Tålamod är det enda jag kan förstå. Att ha tålamod. Att kunna vänta. Att "den som väntar på något gott väntar aldrig för länge," kanske. Jag kommer att befrias i slutet, jag måste bara ha tålamod, måste ha tålamod, tålamod ...

 - Och denna befrielse när äger den rum?

 Det sker när jag dör och blir befriade. Jag dör, jag dör...

 - När du dör, i vilken sinnesstämning dör du?

Jag är tacksam, tacksam mot Gud att jag får lämna den här kroppen. Jag är tacksam, jag tackar Gud, jag tackar Gud... att min tid är till ände. Jag tackar Gud, gode Gud, han har bönhört mig till slut, han har bönhört mig till slut, han har hört mina böner och befriat mig, befriat mig, jag är tacksam, tacksam, Gode Gud jag är tacksam, att han lyfter mig från detta.

Jag tänker att när jag stod i början som en riddare inför Gud på ett berg och när jag böjde knä inför hela världen och Gud så var det precis tvärtom mot att sitta i en fängelsehåla innesluten. Så mycket lättare att se Gud i naturen än i en håla i jorden, i marken, att jag behållit Gud, behållit min tro på Gud hela tiden, fast jag förtvivlat så har min tro funnits kvar så att jag till slut tackar Gud, tackar Gud.

Jag tackar Gud för att jag fått uppleva två sådana enorma kontraster, stå som riddare inför hela världen, sitta som fånge i en jordhåla i marken, två extremer, extrema former av liv, Gud finns på båda ställena. Gud finns överallt.

Jag prövades, kanske prövades, men jag gav inte upp min tro. Jag gav aldrig upp min Gud...

Gud är glad att ta mig tillbaka, att ta mig tillbaka. Han är lycklig över att jag är lycklig över att komma tillbaka och sitta vid hans högra sida, vara vid hans sida igen. Jag känner att Gud är lycklig för mig, för mig, Gud är lycklig för mig. 

Han ser mig och har sett mig hela tiden och vetat om mig hela tiden, att jag inte tappat bort honom, att jag inte tappat bort Gud. Att jag inte tappat Gud, att jag inte tappat Gud. För han har aldrig tappat mig. Jag har alltid funnits. Han har alltid sett mig, han har alltid varit med mig, han har alltid varit med mig. Gud har alltid varit med mig. Nu får jag sitta vid hans högra sida. Jag är lycklig, jag är lycklig...(gråter av lycka...) lycklig... så lycklig att vara med Gud.

Lycklig, så lycklig att vara med Gud. Som den förlorade sonen, att komma hem, att komma hem igen till Gud. Som den förlorade sonen, som det förlorade sonen...

-         Och den känslan, så vad tar du med dig till Svante?

Att Gud alltid är med dig. Gud är alltid med dig, Gud finns alltid med dig i varje ögonblick. Han har aldrig glömt bort dig. Har är alltid med dig, han har aldrig glömt dig. Gud finns alltid med dig varje ögonblick, varje sekund, i varje stund, Gud är alltid med.

Du är aldrig ensam, du är aldrig ensam. Gud finns alltid i ditt hjärta. Gud är alltid med dig. Han finns i dig och omkring dig, allting, överallt finns Gud. I allt och överallt finns Gud. Det finns ingen ensamhet. Det går inte att vara ensam, du är inte ensam, du har alltid Gud med dig. Var du än går har du alltit Gud med dig.   Var du än går så är du alltid där du är, alltid där du är, och Gud är alltid med dig. Var inte rädd, förtvivla inte, Gud är med dig.

-         -        Tillbaka till den där känslan av Guds närvaro i dig, låt dig fyllas av den vare sig det är som riddare på höjden eller om det är mot slutet i fängelsehålan. Att vara fylld av Gud, Guds närvaro, ta och fyll dig fullständigt... det finns ingen ensamhet.

Jag vill säga en sak till Svante. Att du kan glömma Gud, men Gud glömmer aldrig dig för ett ögonblick, Gud är alltid med dig även om du glömmer, Gud glömmer aldrig, han är alltid med.

-          Gud glömmer aldrig, han är alltid med dig...

Nedtecknat av Svante Stål  2015-06-04