Min guide ber mig gå tillbaks till ett liv som kvinna...
Jag går långt tillbaka i tiden, ca 2500 år till ett liv som
judinna i en nomadiserad judisk stam. Vi lever i tält, flyttar efter årstider
och bete och undviker också vissa riktningar där det finns fientliga stammar
och rövare.
Vår stam består av drygt 30 individer. Jag är gift, i 30-års
åldern. Har fyra barn, två flickor och två pojkar.
Vi lagar mat på en öppen eld utanför vårt tält. Barnen leker
kring mig och jag väntar på att min man skall komma hem och äta med oss. Jag
älskar honom och ser upp till honom. Har är god, rättvis men också fast och
bestämd. Han leder oss, tar ansvar för att vi skall ha mat att laga och vara
skyddade för fiender och andra faror. Tillsammans med stammens övriga män
bestämmer han när och vart vi skall vandra.
Vi har får och getter som ger oss mjölk, ull och kött. Vi
förflyttar oss med hjälp av åsnor när vi skall vandra till en ny boplats.
Barnen får tidigt lära sig att lyda vuxna, även andra vuxna i stammen. Det kan vara skillnad mellan liv och
död för ett barn, att springa bort eller gå vilse kan leda till döden. Barnen
ser upp till mig och respekterar mig, precis som jag ser upp till och
respekterar min man.
Vi tror alla på en Gud. Våra visa äldre i stammen - kanske
rabbiner - berättar historier och liknelser om Gud och vår tro och även om vår
stams historia och tradition.
Vi lever i harmoni med varandra och med djur och natur. Alla
har sin roll att spela i denna harmoniska enhet, och jag har ingen tanke på
annat än att vara en del av denna helhet. Jag tänker aldrig på mig själv som en
enskild individ, är alltid en del i något större, i familjen, i stammen och
ytterst i Guds rike.
Mitt budskap är att leva i harmoni med andra och livet
omkring, att vara en del av ett harmoniskt ackord, inte gå i baktakt eller
spela toner som avviker från den harmoniska helheten, inte försöka göra sig
märkvärdig, utan bara spela med och ge sitt bidrag till den gudomliga harmonin
som vi alla lever i.
Svante 2015-08-07
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar