Om att offras till andras gudar och om Rama

• -          ... och tänk dig att du reser in i en mörk tunnel långt tillbaka i tiden och tänk dig att du kommer ut ut tunneln och befinner dig i en situation där din ångest är påtaglig; så berätta vad det är för plats du har kommit till.

Jag har kommit till som en helig plats... det är som att jag skall dömas. Jag vill inte.

• -          Vilka är dom som skall döma dig och vad är du anklagad för?

-          

Det är religiöst. Jag vill inte, jag vill inte.

• -          Kan du beskriva hur de här människorna är klädda?

Det är tre stycken, de har kåpor på sig, mantlar med kåpor.  En överstepräst sitter i mitten över de andra. Jag vill inte dö. Jag vill inte dö...    är nästan som i en saga...det är som i en saga. Det är längesedan, så länge sen, det är druider, keltiska präster som sitter till doms över mig som i en gammal saga...

- 

Jag är så ung, jag vill inte dö. Jag är bara 16-17 år. Jag tror att jag skall offras till gudarna, men jag vill inte dö, jag har knappt börjat leva, jag vill leva, jag vill inte dö. Men jag har blivit utvald att offras. Jag skall offras till deras gudar, inte mina gudar, det är deras gudar. De skall offra mig till sina gudar.

-          Jag vill inte bli offrad till deras gudar, jag vill inte dö, jag vill leva, jag vill inte bli offrad till deras gudar, jag vill inte dö. De kommer inte få ett enkelt offer, jag kommer kämpa emot.  De kommer skära halsen av mig, de kommer skära halsen av mig...

-         

Dom blöder ut mig, blöder ut mig som ett slaktat får. Dom tömmer mig på blod...

-        

Jag känner mig bara illamående, känner mig vämjelig, det är vämjeligt (stönar länge...).         

Jag är fortfarande i döendet, kvar i kroppen. Stönar, stånkar... Jag känner den här ångesten igen i hela kroppen.

-         

Det är den där ångestkänslan, alldeles förlamad...

-          

Döden är plågsam, den är så plågsam, jag vet inte om de gör något med mitt hjärta också, jag känner något med tarmarna också... det är en gastkramande känsla...(stönar...). Det gör så ont. Gud var barmhärtig, Gud var barmhärtig, Oh Gud...

-          

Hjälp, hjälp...Gode Gud... det känns som min kropp är som ett kadaver, bara ett kadaver som ligger där... det känns som min själ är plågad och döden är så svår och jag behöver lösgöra mig.

• -          Tänk att du reser ner till din sargade kropp,  att du ger din kropp och den du var, kärlek och medkänsla,  som att du omfamnar  honom, som att du ger honom någon slags frid, förstår du? Ger  honom kärlek, medkänsla, låt honom få frid, din kropp din personlighet, din mänskliga skepnad som ligger där sargad på marken... Ge dig själv medkänsla och kärlek. Hur känns det?

Jag försöker, jag försöker...

• -          För vem skall älska dig om du inte älskar dig själv. Kan du förstå? Och nu har du chansen att öppna ditt hjärta i  medkänsla för dig själv, inte medlidande för det är ett lidande, men medkänsla för det är ren kärlek....

(stönar, suckar...)

• -          Hur känns det nu i ditt hjärta?

Jag tänker på, jag vill ha en barmhärtig Gud, en Gud som är barmhärtig som man inte offra till, jag vill ha en barmhärtig Gud  som inte tar emot offer...som är barmhärtig och älskar...älskar människorna.

• -           Vänd dig nu om och gå upp i ljuset och se vad det är för Gud som tar emot dig, så låt dig dras in i ljuset, i andevärlden, så vad finns det där i andevärlden?

Det känns som... att offras till andra gudar som inte ens är mina egna, det känns som det yttersta nederlaget. Det är ett sånt fruktansvärt nederlag att offras till gudar som inte ens är ens egna.

- 

En fruktansvärd förödmjukelse, en fruktansvärd förödmjukelse,  fruktansvärt nederlag, det yttersta nederlaget, det är inte så lätt att hoppa ur det som om ingenting har  hänt. Jag skulle vilja bli mottagen av en god Gud som tar hand om mig, som tröstar mig, goda änglar som tar emot mig och tröstar mig. Jag måste få vila, jag måste få återhämta mig...

Gud ge mig ro i mitt hjärta, Gud ge mig ro  i mitt hjärta, Gud ta emot mig, ta emot mig, ge mig ro... Gode Gud...mumlar...

Så svårt att återhämta mig, svårt att återhämta mig...

-    

Det är en så svår känsla, en så svår känsla, en så svår känsla, jag behöver så mycket hjälp för att komma ur den känslan, det är så svårt, det är en sådan ondska, en sådan ondska. Gud bjuder mig att inte fly ifrån det, att vara total, vara total i känslan, total i allting, i allt som Gud bjuder mig, måste vara total i allt och inte kämpa emot.

-         Vad än Gud bjuder mig för upplevelse måste jag vara total. Gud. Det är svårt, det är så svårt Gud...Gud

-  

Allt, allt, allt, allt måste jag överlämna, gode Gud, gode Gud....mumlar, ber...

- 

Önskar att Gud kommer och hämtar mig...

-        

Jag kan se den ängeln... Han ger mig andetag att andas. Jag ser ljus som sagoljus, som när mamma läste sagor när jag var liten, som sagoljus, magi, magiskt ljus, som tar mig in i sagornas värld. Äventyr, sagornas värld.

-          

Jag är i Elsa Beskows sagor. Röda svampor, vita runda ringar, flugsvampar...

-        

Svällande flugsvampar. Alldeles röda, fina svampar med vita prickar, vit stam. Jag sväller, när jag växer så sväller jag, bara sväller och blir bara större och större och större. Bröstet sväller. Sväller... Bara sväller och sväller, blir bara större och större och större..., blir så stor så att jag nästan spricker, och flyger upp från jorden, bara flyger, blir så stor, så stor, så stor, som en ballong, som en flygande ballong, och växer och växer, och sväller och sväller, och flyger och flyger upp i himmelen och flyger och sväller...och flyger bara högre och högre upp på himmelen.

...puff, spricker som en ballong, bara sprids ut i himmelen.

-          

Det är en befriande känsla. Som att jag spränger mitt skal, mina begränsningar, spränger skalet. Som en sådan tunn hinna bara som jag spränger igenom

-          

 ...spränger skalet, som en tunnt skal som en tunn hinna bara som jag bara skall spränga igenom...tunn hinna som jag spränger...bli ett med hela himmelen. Ett med allting...mumlar...stor som hela himmelen.

-         

Befriande känsla, expandera, bli större och större och större... Ungefär som big bang, att bara expandera, bara expandera och bli större och större... bara allt och ingeting, allt och ingenting. Som allt och ingenting kvar...

Det är allting och ingenting, allt och ingenting...

• -          Så fråga dig själv, är jag min kropp, är jag mina tankar, är jag mina känslor, vem är jag?

Just nu är jag ingenting...

• -          Gå in dig själv och upplev det bevittnade medvetandet, som vilar i sig själv, det bevittnade medvetande som vilar i själv. Bortom kropp, tankar och känslor. Jag är det bevittnande.... jag är det bevittnade medvetandet som vilar som ett gyllene ägg.  Gå in i  det gyllene ägget och upplev medvetandet.

Jag är mitt andetag, bokstavligt talat ande-tag...andas djupt... jag är som en encellig organism. Bara en cell som andas och lever. Bara en cell, en cell i hela universum. En enda cell i hela universum...

Det är skapelsen...

... viskar...andas djupt...(lång tystnad)

-          

Ja... jag känner att jag vill vara hos Gud. (jag tänkte: det känns som jag har upplevt ett gudsmedvetande i ett oändligt varande av ingenting och allting. I detta har jag också upplevt Guds yttersta ensamhet, behovet av en skapelse att interagera med. Jag känner att jag vill inte vara Gud, jag vill vara hos Gud, i Guds trygga famn, uppleva relationen med det gudomliga, uppleva tvåsamheten, det gudomliga subjektet är ensamt utan en skapelse att interagera med)

• -          Kan du också välja att vara Gud i mänsklig skepnad på jorden, när du återvänder till din kropp, när du går härifrån, kan du välja att vara Gud i din kropp i ljuset, i materian, eftersom det bara finns en enda person i hela universum och det är Gud och  vi alla är en del av Gud så är du också Gud och du kan vara Gud i kroppen, Gud i ditt medvetande, Gud i dina känslor,
•       Gud i din relationer. Och tänk dig rent visuellt att du går in i Gud, är en del av Gud, vilar hos Gud, men att du också kan ta den känslan, resa ner i din kropp och vara Gud i din kropp, Gud i ditt medvetande. Gud i dina celler.

Tänk att du reser ner i kroppen och är Gud i din kropp, och att du visualiserar framtiden, att du kliver upp från bänken,  går ut från rummet, ut ur huset och går tillbaka till ditt liv som du lever, men att du fortfarande är Gud i din kropp, att du fortfarande vilar i Gud, att du är ett med Gud och låter Gud verka genom din kropp, genom ditt medvetande, genom dina handlingar, genom dina relationer. Så visualisera hur ditt liv förändras när Gud verkar genom dig i din kropp. Och dina rädslor försvinner, det här skalet du prata om det är bara rädslor, när Gud styr inifrån och ut så finns det inga rädslor, eftersom Gud är allsmäktig. Så gör en liten film in i framtiden hur du verkar som Gud genom din kropp, i ditt framtida liv, hur du förändrar dina val.

Jag kan bara vara den jag är.

-          Så vem är du? Är du din kropp?

Nej jag är min själ. Men jag har valt själv...att vara...

-          Vem är du som har valt, vem är den som har rest liv efter liv, in och ut i olika kroppar och personligheter. Vem är du? Vem är resenären.

Jag är Rama. Jag är Rama....

Jag har valt själv. Jag känner att jag har valt och jag kan inte vara någon annan en den jag är, kan bara vara den jag är, ingenting annat. Jag kan inte vara någonting annat.

-          Och vem är du?

Jag är Rama. Jag kan inte förmå mig till att säga mitt namn här, det tar emot. Jag tänker att jag har valt men det tar emot. Det gör ont, det gör ont...

-          Vad är det som gör ont?

Att vara Svante. Det gör så ont det gör så ont, det gör så ont...jag kan inte förstå, jag förstår inte riktigt...

-          Men är Svante inte bara en skådespelare som spelar en roll som själen har valt? Existerar verkligen Svante eller är han bara en skådespelare som spelar en roll som själen har valt? Är du rollen du spelar?

Jag vet inte, jag förstår inte riktigt. Jag har valt själv, men det gör så ont, så fruktansvärt ont.

• -          Om du har valt, kan du inte välja något nytt då? Har vi inte alltid ett val? Kan du inte välja något som gör att du inte är i smärta och lidande? Kan du välja någonting som är bättre? Vi har ju ett val?

Jag kan bara vara Rama, jag kan inte gå tillbaka till Svante, inte Svante, inte som Svante, kan inte gå tillbaka som Svante. Jag måste vara någon annan, jag kan inte vara Svante, jag kan inte, jag kan bara vara mig själv och Svante är inte äkta. Svante är inte äkta. Svante är en roll som jag inte kan spela. Jag kan inte spela mer. Jag kan inte gå tillbaks och spela Svante.

-          Eller du kan skriva om manuset och låta Svante få ett annat liv, en annan roll att spela.

Jag kan inte vara Svante mera. Du kanske hade rätt som sa att jag skulle byta namn. Jag kanske skall byta man.

-          Men istället för att tala om  vem du inte skall vara, kan du tala om för mig vem du vill vara? Vem vill du vara? Hur skall den här nya identiteten som du skall byta namn till hur skall den nya identiteten vara, vad kommer han att ha för egenskaper?

Han kommer vara mig, helt bara mig, bara vara mig, bara jag, kan inte vara annat än jag, kan inte vara annat än den jag är, kan inte spela, annat än den jag är.

-          Jag kommer nu räkna till tre och när jag kommer till siffran tre så kommer du gå in i ditt nya jag, din nya identitet, i din nya kropp, i din nya roll som du kommer spela på jorden. Och du kommer känna dig pigg och glad och utvilad och du kommer märka en stor energiförändring och att du kommer vara på en ljusare plats i livet.

20150819