Om hotande abort "Låt mig få leva - ett nytt liv"

Jag känner mig som en liten,  liten pojke som sitter i en jättestor stol. Och Gud är så nära mig, så nära mig, Gud är så nära mig. //Huttrar, skakar av rädsla//.

Jag är rädd, fruktansvärt rädd, inte rädd för rädslan, men jag är i rädslan //huttrar//

Jag är rädd men jag är inte rädd för att vara rädd, en förväntan, förväntan, förväntan om en befrielse, befrielse, en befrielse //gråter//...en befrielse, befrielse, befrielse, jag gråter av glädje, // gråt av glädje,...ho ho ho ho ho ho...// en befrielse….att födas, att födas...//hohohohoho…//

//huttrar, hackar tänder//...tas emot, tas emot, tas emot...//huttrar,dadadadada.../ jag är inte längre rädd, jag är inte rädd längre, //gråter//… jag är inte rädd längre, inte rädd längre..//gråter//...Jag är inte längre rädd, //tung gråt//, jag är inte rädd längre, inte rädd längre, inte rädd, jag är inte rädd längre...//gråter//  jag har varit så rädd hela livet, jag har varit så rädd hela livet...jag har varit...så...rädd..hela livet. Herregud vad jag har varit rädd. Jag har varit så rädd...jag har varit så rädd...//gråter hela tiden//…igen och igen. Länge…

Jag är inte rädd, jag är inte längre rädd, jag är inte längre rädd för någonting, jag är inte rädd… jag är inte rädd. Jag har varit förlamad, varit helt förlamad av rädsla...//åh...åh...åh...stönar//.

Åh Gud låt mig få födas, åh Gud låt mig få leva, låt mig få leva, jag vill leva, jag vill leva...//gråter..// jag vill leva…jag vill leva. Jag vill leva...//gråter// Nej, låt mig få leva, låt mig få leva, låt mig få leva, låt mig få leva, låt mig få leva...låt mig få leva...låt mig få leva...//hackar tänder, huttrar...hackar tänder...länge….//

((Min upplevelse under detta skede var att min mamma ville eller försökte abortera mig. Jag bad bokstavligt talat för mitt liv, att få födas, att få leva, att inte få mitt liv utsläckt))

Jag vill, jag vill, jag vill...//gråter//...jag vill, jag vill, få leva, jag vill få leva...jag vill få bli född, jag vill leva, jag vill så gärna leva, x3 …. Jag vill så gärna...x2 Gud, jag vill leva, Gud vad jag vill leva, Gud vad jag vill leva

Jag kände att det här skulle vara första dagen i mitt liv, ett nytt liv.

• Första dagen i ett nytt liv...

Den allra första dagen, att jag fick ett nytt liv till skänks, att jag fick ett nytt liv till skänks av Gud.

• Ett nytt liv att leva...

Jag kan känna att människor tycker om mig, jag kan känna att människor tycker om mig…

En liten liten pojke som sitter i en stor, stor stol... (Jag såg mig själv så liten, så liten, en liten knatte i en stor, stor stol)

• Hur känner sig den lilla pojken nu då?

Förvånad för allting, förundrad för allting.  Allting är så stort och jag är så liten, Det är som jag sitter i en tronstol, en liten prins, den lilla prinsen. Jag tänker också på min predikan, den predikan jag höll i ett liv när jag var missionär när jag sa att Gud ger alla människor ett nytt liv, att alla människor får ett nytt liv till skänks om man tror på Gud så får man ett nytt liv till skänk ...//talar gråtande//… om man ber Gud om förlåtelse, ett nytt liv till skänks, det var den predikan jag höll när jag var missionär, att alla människor kan få ett nytt liv, alla, alla människor kan få ett nytt liv, man måste se djupt in i sitt hjärta, se fel man har gjort och ångra de fel man gjort andra människor, man måste förstå och ångra sig och be Gud om förlåtelse, se in i hjärtat, se sitt hjärta då får man Guds förlåtelse, när man ser sitt hjärta...

• Gud ser ditt hjärta det har han alltid gjort och kommer alltid att göra, två fåglar i ett träd, en hoppar omkring och smakar på livets olika erbjudanden, men en dag minns han vad han saknar och flyger tillbaka till grenen.

Vacker liknelse...vacker liknelse…

• Men det är du Svante.

Jag har en mission i mitt liv, jag har en vision i mitt liv, att älska, att älska, älska, älska, älska, älska alla människor, älska alla människor...att jag tagit på mig, alla människors synder, precis som Jesus, kanske alla Jesus, alla är Jesus, alla är Jesus, jag är Jesus, jag har tagit på mig alla människors synder, fått Guds förlåtelse för alla människors synder, det var det jag höll på att göra i den där sessionen som jag berättade om, att ta på mig alla människors synder och få Guds tröst och förlåtelse för alla, alla, allas synder, för allas synder, alla världens synder.

Jag tror att alla människor är Jesus, alla, alla, alla bär Jesus inom sig, alla kan finna Jesus i sig själva och få Guds förlåtelse, Guds välsignelse och få den gudomliga trösten, den gudomliga trösten, där ingenting längre är tungt och svårt eller sorgligt eller ledsamt, allting, allting går att trösta, Gud kan trösta allting, Gud kan trösta alla sorger, alla sorger, Gud tröstar Gud tröstar alla sorger alla bedrövelser, allting, det finns ingen sorg,det finns  ingen bedrövelse, Gud lägger sin hand över mig, över oss alla och tröstar, tröstar, tröstar oss som barn, som en mor tröstar sitt barn, precis som en mor tröstar sitt barn som en far tröstar sitt barn, det är samma kärlek som Gud har för oss som vi känner för våra barn för vi älskar våra barn, för vi älskar våra barn, vi tröstar våra barn när dom är ledsna, när dom  gråter, när dom har slagit sig och vi tröstar dom med samma tröst som Gud ger, som Gud ger.

Om att offras till andras gudar och om Rama

• -          ... och tänk dig att du reser in i en mörk tunnel långt tillbaka i tiden och tänk dig att du kommer ut ut tunneln och befinner dig i en situation där din ångest är påtaglig; så berätta vad det är för plats du har kommit till.

Jag har kommit till som en helig plats... det är som att jag skall dömas. Jag vill inte.

• -          Vilka är dom som skall döma dig och vad är du anklagad för?

-          

Det är religiöst. Jag vill inte, jag vill inte.

• -          Kan du beskriva hur de här människorna är klädda?

Det är tre stycken, de har kåpor på sig, mantlar med kåpor.  En överstepräst sitter i mitten över de andra. Jag vill inte dö. Jag vill inte dö...    är nästan som i en saga...det är som i en saga. Det är längesedan, så länge sen, det är druider, keltiska präster som sitter till doms över mig som i en gammal saga...

- 

Jag är så ung, jag vill inte dö. Jag är bara 16-17 år. Jag tror att jag skall offras till gudarna, men jag vill inte dö, jag har knappt börjat leva, jag vill leva, jag vill inte dö. Men jag har blivit utvald att offras. Jag skall offras till deras gudar, inte mina gudar, det är deras gudar. De skall offra mig till sina gudar.

-          Jag vill inte bli offrad till deras gudar, jag vill inte dö, jag vill leva, jag vill inte bli offrad till deras gudar, jag vill inte dö. De kommer inte få ett enkelt offer, jag kommer kämpa emot.  De kommer skära halsen av mig, de kommer skära halsen av mig...

-         

Dom blöder ut mig, blöder ut mig som ett slaktat får. Dom tömmer mig på blod...

-        

Jag känner mig bara illamående, känner mig vämjelig, det är vämjeligt (stönar länge...).         

Jag är fortfarande i döendet, kvar i kroppen. Stönar, stånkar... Jag känner den här ångesten igen i hela kroppen.

-         

Det är den där ångestkänslan, alldeles förlamad...

-          

Döden är plågsam, den är så plågsam, jag vet inte om de gör något med mitt hjärta också, jag känner något med tarmarna också... det är en gastkramande känsla...(stönar...). Det gör så ont. Gud var barmhärtig, Gud var barmhärtig, Oh Gud...

-          

Hjälp, hjälp...Gode Gud... det känns som min kropp är som ett kadaver, bara ett kadaver som ligger där... det känns som min själ är plågad och döden är så svår och jag behöver lösgöra mig.

• -          Tänk att du reser ner till din sargade kropp,  att du ger din kropp och den du var, kärlek och medkänsla,  som att du omfamnar  honom, som att du ger honom någon slags frid, förstår du? Ger  honom kärlek, medkänsla, låt honom få frid, din kropp din personlighet, din mänskliga skepnad som ligger där sargad på marken... Ge dig själv medkänsla och kärlek. Hur känns det?

Jag försöker, jag försöker...

• -          För vem skall älska dig om du inte älskar dig själv. Kan du förstå? Och nu har du chansen att öppna ditt hjärta i  medkänsla för dig själv, inte medlidande för det är ett lidande, men medkänsla för det är ren kärlek....

(stönar, suckar...)

• -          Hur känns det nu i ditt hjärta?

Jag tänker på, jag vill ha en barmhärtig Gud, en Gud som är barmhärtig som man inte offra till, jag vill ha en barmhärtig Gud  som inte tar emot offer...som är barmhärtig och älskar...älskar människorna.

• -           Vänd dig nu om och gå upp i ljuset och se vad det är för Gud som tar emot dig, så låt dig dras in i ljuset, i andevärlden, så vad finns det där i andevärlden?

Det känns som... att offras till andra gudar som inte ens är mina egna, det känns som det yttersta nederlaget. Det är ett sånt fruktansvärt nederlag att offras till gudar som inte ens är ens egna.

- 

En fruktansvärd förödmjukelse, en fruktansvärd förödmjukelse,  fruktansvärt nederlag, det yttersta nederlaget, det är inte så lätt att hoppa ur det som om ingenting har  hänt. Jag skulle vilja bli mottagen av en god Gud som tar hand om mig, som tröstar mig, goda änglar som tar emot mig och tröstar mig. Jag måste få vila, jag måste få återhämta mig...

Gud ge mig ro i mitt hjärta, Gud ge mig ro  i mitt hjärta, Gud ta emot mig, ta emot mig, ge mig ro... Gode Gud...mumlar...

Så svårt att återhämta mig, svårt att återhämta mig...

-    

Det är en så svår känsla, en så svår känsla, en så svår känsla, jag behöver så mycket hjälp för att komma ur den känslan, det är så svårt, det är en sådan ondska, en sådan ondska. Gud bjuder mig att inte fly ifrån det, att vara total, vara total i känslan, total i allting, i allt som Gud bjuder mig, måste vara total i allt och inte kämpa emot.

-         Vad än Gud bjuder mig för upplevelse måste jag vara total. Gud. Det är svårt, det är så svårt Gud...Gud

-  

Allt, allt, allt, allt måste jag överlämna, gode Gud, gode Gud....mumlar, ber...

- 

Önskar att Gud kommer och hämtar mig...

-        

Jag kan se den ängeln... Han ger mig andetag att andas. Jag ser ljus som sagoljus, som när mamma läste sagor när jag var liten, som sagoljus, magi, magiskt ljus, som tar mig in i sagornas värld. Äventyr, sagornas värld.

-          

Jag är i Elsa Beskows sagor. Röda svampor, vita runda ringar, flugsvampar...

-        

Svällande flugsvampar. Alldeles röda, fina svampar med vita prickar, vit stam. Jag sväller, när jag växer så sväller jag, bara sväller och blir bara större och större och större. Bröstet sväller. Sväller... Bara sväller och sväller, blir bara större och större och större..., blir så stor så att jag nästan spricker, och flyger upp från jorden, bara flyger, blir så stor, så stor, så stor, som en ballong, som en flygande ballong, och växer och växer, och sväller och sväller, och flyger och flyger upp i himmelen och flyger och sväller...och flyger bara högre och högre upp på himmelen.

...puff, spricker som en ballong, bara sprids ut i himmelen.

-          

Det är en befriande känsla. Som att jag spränger mitt skal, mina begränsningar, spränger skalet. Som en sådan tunn hinna bara som jag spränger igenom

-          

 ...spränger skalet, som en tunnt skal som en tunn hinna bara som jag bara skall spränga igenom...tunn hinna som jag spränger...bli ett med hela himmelen. Ett med allting...mumlar...stor som hela himmelen.

-         

Befriande känsla, expandera, bli större och större och större... Ungefär som big bang, att bara expandera, bara expandera och bli större och större... bara allt och ingeting, allt och ingenting. Som allt och ingenting kvar...

Det är allting och ingenting, allt och ingenting...

• -          Så fråga dig själv, är jag min kropp, är jag mina tankar, är jag mina känslor, vem är jag?

Just nu är jag ingenting...

• -          Gå in dig själv och upplev det bevittnade medvetandet, som vilar i sig själv, det bevittnade medvetande som vilar i själv. Bortom kropp, tankar och känslor. Jag är det bevittnande.... jag är det bevittnade medvetandet som vilar som ett gyllene ägg.  Gå in i  det gyllene ägget och upplev medvetandet.

Jag är mitt andetag, bokstavligt talat ande-tag...andas djupt... jag är som en encellig organism. Bara en cell som andas och lever. Bara en cell, en cell i hela universum. En enda cell i hela universum...

Det är skapelsen...

... viskar...andas djupt...(lång tystnad)

-          

Ja... jag känner att jag vill vara hos Gud. (jag tänkte: det känns som jag har upplevt ett gudsmedvetande i ett oändligt varande av ingenting och allting. I detta har jag också upplevt Guds yttersta ensamhet, behovet av en skapelse att interagera med. Jag känner att jag vill inte vara Gud, jag vill vara hos Gud, i Guds trygga famn, uppleva relationen med det gudomliga, uppleva tvåsamheten, det gudomliga subjektet är ensamt utan en skapelse att interagera med)

• -          Kan du också välja att vara Gud i mänsklig skepnad på jorden, när du återvänder till din kropp, när du går härifrån, kan du välja att vara Gud i din kropp i ljuset, i materian, eftersom det bara finns en enda person i hela universum och det är Gud och  vi alla är en del av Gud så är du också Gud och du kan vara Gud i kroppen, Gud i ditt medvetande, Gud i dina känslor,
•       Gud i din relationer. Och tänk dig rent visuellt att du går in i Gud, är en del av Gud, vilar hos Gud, men att du också kan ta den känslan, resa ner i din kropp och vara Gud i din kropp, Gud i ditt medvetande. Gud i dina celler.

Tänk att du reser ner i kroppen och är Gud i din kropp, och att du visualiserar framtiden, att du kliver upp från bänken,  går ut från rummet, ut ur huset och går tillbaka till ditt liv som du lever, men att du fortfarande är Gud i din kropp, att du fortfarande vilar i Gud, att du är ett med Gud och låter Gud verka genom din kropp, genom ditt medvetande, genom dina handlingar, genom dina relationer. Så visualisera hur ditt liv förändras när Gud verkar genom dig i din kropp. Och dina rädslor försvinner, det här skalet du prata om det är bara rädslor, när Gud styr inifrån och ut så finns det inga rädslor, eftersom Gud är allsmäktig. Så gör en liten film in i framtiden hur du verkar som Gud genom din kropp, i ditt framtida liv, hur du förändrar dina val.

Jag kan bara vara den jag är.

-          Så vem är du? Är du din kropp?

Nej jag är min själ. Men jag har valt själv...att vara...

-          Vem är du som har valt, vem är den som har rest liv efter liv, in och ut i olika kroppar och personligheter. Vem är du? Vem är resenären.

Jag är Rama. Jag är Rama....

Jag har valt själv. Jag känner att jag har valt och jag kan inte vara någon annan en den jag är, kan bara vara den jag är, ingenting annat. Jag kan inte vara någonting annat.

-          Och vem är du?

Jag är Rama. Jag kan inte förmå mig till att säga mitt namn här, det tar emot. Jag tänker att jag har valt men det tar emot. Det gör ont, det gör ont...

-          Vad är det som gör ont?

Att vara Svante. Det gör så ont det gör så ont, det gör så ont...jag kan inte förstå, jag förstår inte riktigt...

-          Men är Svante inte bara en skådespelare som spelar en roll som själen har valt? Existerar verkligen Svante eller är han bara en skådespelare som spelar en roll som själen har valt? Är du rollen du spelar?

Jag vet inte, jag förstår inte riktigt. Jag har valt själv, men det gör så ont, så fruktansvärt ont.

• -          Om du har valt, kan du inte välja något nytt då? Har vi inte alltid ett val? Kan du inte välja något som gör att du inte är i smärta och lidande? Kan du välja någonting som är bättre? Vi har ju ett val?

Jag kan bara vara Rama, jag kan inte gå tillbaka till Svante, inte Svante, inte som Svante, kan inte gå tillbaka som Svante. Jag måste vara någon annan, jag kan inte vara Svante, jag kan inte, jag kan bara vara mig själv och Svante är inte äkta. Svante är inte äkta. Svante är en roll som jag inte kan spela. Jag kan inte spela mer. Jag kan inte gå tillbaks och spela Svante.

-          Eller du kan skriva om manuset och låta Svante få ett annat liv, en annan roll att spela.

Jag kan inte vara Svante mera. Du kanske hade rätt som sa att jag skulle byta namn. Jag kanske skall byta man.

-          Men istället för att tala om  vem du inte skall vara, kan du tala om för mig vem du vill vara? Vem vill du vara? Hur skall den här nya identiteten som du skall byta namn till hur skall den nya identiteten vara, vad kommer han att ha för egenskaper?

Han kommer vara mig, helt bara mig, bara vara mig, bara jag, kan inte vara annat än jag, kan inte vara annat än den jag är, kan inte spela, annat än den jag är.

-          Jag kommer nu räkna till tre och när jag kommer till siffran tre så kommer du gå in i ditt nya jag, din nya identitet, i din nya kropp, i din nya roll som du kommer spela på jorden. Och du kommer känna dig pigg och glad och utvilad och du kommer märka en stor energiförändring och att du kommer vara på en ljusare plats i livet.

20150819

Judinna i Israel ca 500 år f.kr.

Min guide ber mig gå tillbaks till ett liv som kvinna...

Jag går långt tillbaka i tiden, ca 2500 år till ett liv som judinna i en nomadiserad judisk stam. Vi lever i tält, flyttar efter årstider och bete och undviker också vissa riktningar där det finns fientliga stammar och rövare. 

Vår stam består av drygt 30 individer. Jag är gift, i 30-års åldern. Har fyra barn, två flickor och två pojkar. 

Vi lagar mat på en öppen eld utanför vårt tält. Barnen leker kring mig och jag väntar på att min man skall komma hem och äta med oss. Jag älskar honom och ser upp till honom. Har är god, rättvis men också fast och bestämd. Han leder oss, tar ansvar för att vi skall ha mat att laga och vara skyddade för fiender och andra faror. Tillsammans med stammens övriga män bestämmer han när och vart vi skall vandra.

Vi har får och getter som ger oss mjölk, ull och kött. Vi förflyttar oss med hjälp av åsnor när vi skall vandra till en ny boplats. 

Barnen får tidigt lära sig att lyda vuxna, även andra vuxna i stammen. Det kan vara skillnad mellan liv och död för ett barn, att springa bort eller gå vilse kan leda till döden. Barnen ser upp till mig och respekterar mig, precis som jag ser upp till och respekterar min man.

Vi tror alla på en Gud. Våra visa äldre i stammen - kanske rabbiner - berättar historier och liknelser om Gud och vår tro och även om vår stams historia och tradition.

Vi lever i harmoni med varandra och med djur och natur. Alla har sin roll att spela i denna harmoniska enhet, och jag har ingen tanke på annat än att vara en del av denna helhet. Jag tänker aldrig på mig själv som en enskild individ, är alltid en del i något större, i familjen, i stammen och ytterst i Guds rike.

Mitt budskap är att leva i harmoni med andra och livet omkring, att vara en del av ett harmoniskt ackord, inte gå i baktakt eller spela toner som avviker från den harmoniska helheten, inte försöka göra sig märkvärdig, utan bara spela med och ge sitt bidrag till den gudomliga harmonin som vi alla lever i.

Svante 2015-08-07

Överstepräst i Egypten ca 1500 år f.kr.

-        -     Sök dig till ett harmoniskt liv där du känner lycka och mår bra (detta efter en djupdykning i inkvisitionens helvete på sträckbänken)

Jag är i Egypten, långt, långt tillbaka i tiden, kanske 1500 före Kristus. Jag bär en enkel mantel och sitter på knä och ber i ett tempel. Jag är präst och det är mitt arbete att förmedla folkets böner till gudarna. 

Människorna önskar goda skördar, lagom regn och torrperioder, att Nilen skall svämma över lagom mycket under vintersäsongen och inte torka ut helt under somrarna.

Allt detta och mycket mer skall jag förmedla till gudarna, jag är folkets representant inför gudarna kan man säga.  Gudarnas svar får jag genom att se på naturen, genom att iaktta solen, se på det regn som faller,  och fr.a. att se hur Nilen rinner. 

Allt liv i Egypten kretsar runt Nilen, alla är beroende av att följa flodens gång och anpassa sig efter flodens regelbundna cykler av översvämning och torka men också efter flodens alla nycker.

Jag är knappt 50 år gammal, överstepräst och i mitt arbete ingår också att undervisa i templet, både andra munkar och vanliga människor. Jag är en vis man, för vissa kanske också helig. Jag studerar alla heliga skrifter och är mycket beläst. Jag älskar kunskap, att lära mig av de gamla skrifterna men också att söka ny kunskap. Det är min passion, men jag älskar också att be till gudarna, jag gör det med lätt hjärta många timmar varje dag.

Allt utgör en helhet, det finns inte en värld för gudarna och en för människorna, nej allt hänger ihop till en enhet, en enhetlig värld. Gudarna kan ha samma egenskaper som oss människor, både avund, svartsjuka och andra lägre egenskaper finns hos gudarna precis som hos människor. På samma sätt kan människorna ibland vara upphöjda som gudar, med gudomliga egenskaper.  

Vi är alla del av samma helhet, av samma universum, det finns ingen gräns mellan det gudomliga och det världsliga, allt är bara olika aspekter av samma helhet.

Man kan jämföra gudarna med trädkronorna i en skog eller palmbladen över våra huvuden. Gudarna finns alltid med oss som en självklar del av livet på samma sätt som solstrålarna silas genom trädens kronor och palmbladen ger oss skugga soliga dagar.

Jag är otroligt lycklig som får vara en del av denna gudomliga och världsliga helhet. Jag känner en total trygghet som en del i denna harmoniska världsordning. Min lycka och harmoni med mitt liv är gränslös.

Den viktigaste och djupaste lärdom jag vill förmedla är att alltid följa Nilens ström. Att låta sig föras med strömmen vare sig det är en perfekt harmoniskt flytande flod till att det är  våldsam översvämning som för med sig allt, eller om Nilen blir till en liten rännil som håller på att torka ut. 

Nyckeln till all harmoni är att låta sig föras med strömmen, lita totalt på gudarna och inte kämpa emot, alltid bara följa med.

Att släppa taget och bara låta sig följas med av Nilens ström, att lita totalt på att gudarna vet vad som är bäst är den gyllene regeln för ett harmoniskt liv. 

Svante 2015-08-13 

Det enkla, heliga livet...klosterliv 1600-talet

                           bortom skenhelighetens altare...

Den reinkarnations historia som följer är nog så aktuell med tanke på alla berättelser som kommit fram under senare år från den katolska kyrkan. Mest skrämmande med dessa historier om fr.a. sexuellt utnyttjande av barn, är att kyrkan försökt dölja detta och skydda förövarna. Det är först nu i modern tid som sanningen börjat komma fram. 

Jag är rädd (skakar i hela kroppen, hackar tänder). Jag är i ett kloster i Tyskland kanske på 1700-talet, ser en klostergård med trappor upp till kyrkan, svartklädda munkar rör sig omkring på klostergården och går i trapporna. Jag är en ung proselyt, knappt 20 år gammal.

Jag förstår först inte varför jag är så rädd; jag kniper ihop ögonen allt jag kan för det är något jag inte vill se eller veta. Jag befinner mig i källarvalv under klostret och jag råkar få se något som gör mig helt bestört. Jag ser äldre munkar utnyttja barn, pojkar, i sodomitiska orgier. Jag blir ofattbart chockad av vad jag ser, det känns som min själ vänds ut och in på mig. Jag kan bara inte fatta att det är sant men jag ser det mitt framför mina ögon i källarvalvens dunkel.

Jag springer min väg, först in i kyrkan, men allt där förefaller mig förfalskat och utan mening nu. Inte ens Jesus på korset ger mig någon tröst. Jag river av mig min munkkåpa och lämnar klostret springande. Jag springer tills jag kommer in i en stor skog. Jag vill bara dö. Allt som jag trott på, allt som jag gett mitt liv för är korrumperat, ruttet in i grunden.

Guds tjänare på jorden, som skall representera Gud och vara mina läromästare bedriver den värsta form av otukt med barn i källaren under klostret. Min själ vänds ut och in på, jag kan inte tro på någonting efter detta. Jag vill bara få dö, bara blunda för dessa hemska syner jag sett. Jag vill bara dö, jag ber till Gud att befria mig och ta mig hem.

Men min kropp känner hunger, jag törstar efter vatten, jag blir kall och frusen. Min kropp vill leva, vill överleva, vill ha vatten, mat och värme samtidigt som min själ bara vill dö och aldrig mer behöva beskåda denna jord. Och jag ser den ondska som finns i kroppens alla begär; alla begär från törst till sexualdriften; som driver oss framåt och får oss att gå över lik, skända barn, för att uppfylla alla kroppens begär och lustar.

Själen – som är god, där ingen ondska finns – är fångad i kroppen, en slav under kroppens drifter och begär. Vi är förslavade själar i kroppar som driver oss till de mest gemena synder och dårskaper. Jag kan inte se någon mening i att leva kvar i en kropp, jag ber Gud förlösa mig, ta min hand och leda mig bort från denna genomkorrupta värld.

Gud tar min hand och leder mig varligt vidare, men inte in i döden, utan till en annan livsupplevelse. Ett liv i sin renaste, enklaste form, utan några åthävor, utan strävan mot höga mål och ideal. 

Bara vara, leva nära naturen, djuren, med redskap i händerna att arbeta med jorden. Utan strävan mot något avlägset mål, utan strävan efter att bli märkvärdig, överlägsen eller känd. Bara vara, enkelt och nära naturen, djuren och jorden. Gud har tagit mig vid handen och lett mig till detta andra liv, utan självhävdelse utan drömmar om storhet.

Han vakar över mig i varje ögonblick, finns överallt omkring och i mig, håller sin hand över mig, och jag  är fullständigt trygg i hans händer. Jag skyr allt utom enkelheten, det enkla livet nära  Gud och Guds skapelse på jorden. Jag lever asketiskt, är lycklig och ofattbart trygg och begär inget mer av livet än denna enkelhet.

Jag behöver inga kyrkor, inga kors, inga präster som predikar för mig. Jag lever med Guds närvaro överallt i mig och omkring mig.

 Jag lever i fortsatt lycka och trygghet hela mitt liv och dör först när jag är vithårig och vitskäggig som Gandalf.

På min dödsbädd, när jag ser tillbaka på mitt liv, är jag så tacksam att Gud vände ut och in på min själ och slutligen öppnade mina ögon för att kunna leva ett enkelt, lyckligt liv utan att korrumpera min själ. 

Jag kan inte undgå att tänka på att jag nära nog levde som en av katarernas Perfecti, det enkla, okorrumperade livet utan några åthävor, utan att behöva göra något avtryck i historien. Jag känner bara tacksamhet till Gud för att han väglett mig till detta lyckliga liv på jorden.

Jag ber om Guds hjälp att förlåta de munkar som förgick sig på unga pojkar på klostret. Jag vet inte om jag helt mäktar med att ge dem förlåtelsen, men jag överlämnar detta i Guds händer och dör med frid i hjärtat.

Min guide åkallar Guds änglar som kommer och hämtar mig och bär min själ upp till Gud. Jag är tillfreds med allt.

En tidigare livs regression: "Gud är alltid med dig", från det Albigensiska korståget

Tidigare liv regression, (enligt Wikipedia) "... är en teknik som använder hypnos för att återuppleva vad utövare tror är minnen från tidigare liv eller inkarnationer, men andra betraktar dem som fantasier eller vanföreställningar eller en typ av konfabulation . Tidigare liv regression genomförs vanligen antingen i sökande efter en andlig upplevelse, eller i ett psykoterapeutisk sammanhang ... ".



Antingen det kan anses gå att bevisa eller inte så existerar fenomenet; att människor under hypnos eller genom andra tekniker, kan uppleva och berätta detaljerade scener från tidigare liv. För en diskussion om eventuella fysiska bevis på reinkarnation se exempelvis http://listverse.com/2014/12/30/10-claims-of-physical-evidence-for-reincarnation/ .

Jag har tränat och studerat teknik för Tidigare livs regressioner sedan 2008 under ledning av Jörgen Sundvall, Hypnoanalyst och tidigare liv terapeut vid Svenska skolan för Etisk och Analytisk hypnos- terapi, SSEAH.  http : //www.sseah.se/.

Min personliga övertygelse - efter ett antal egna sessioner och sessioner med andra klienter - är att vi människor - precis som katter - har flera liv. Och jag vet, av egen erfarenhet, att det kan ge upphov till stora förändringar i människors liv att återuppleva och integrera minnen från tidigare liv; dessutom kan upplevelsen av att transcendera liv och död, av själens autonoma  liv mellan livstider lägga en extra andlig dimension till detta fenomen. Tidigare livs terapi blir till skillnad från vanlig psykoterapi en själens terapi som kan öppna upp andliga dimensioner och öppna upp för en andlig upplevelse av livet.



Om du är en person som är öppen för andliga perspektiv på verkligheten och inte slav under den vetenskapliga liturgin, så har du spännande upplevelse framför dig. Vad som följer är en utskrift från ett tidigare liv regression som behandlar det så kallade Albigensiska korståget i tolfte århundradets Languedoc i södra Frankrike.



Först något om den historiska bakgrunden:

Albigenserkriget, var ett tjugoårigt krig (1209-1229) som följde på det av påven Innocentius III utlysta korståget 1209, mot de "kätterska" katarerna som levde runt staden Albi i Sydfrankrike. Kriget utmärker sig genom synnerligen brutala och blodiga metoder, även med samtida mått mätt. Det ledde även till att maktbalansenmellan norra och södra Frankrike försköts till norr, en situation som lever kvar än i dag. Skapandet av den medeltida inkvisitionen var också ett direkt resultat av kriget (wikipedia).

Den medeltida kristna sekten katarerna, mot vilka korståget riktades, härstammar från en reformrörelse inom Bogomilska kyrkor i Dalmatien och Bulgarien som efterlyste en återgång till det kristna budskapet perfektion, fattigdom och predikan.

Deras teologi var i princip dualistisk. De blev känd som Albigenserna, eftersom det fanns många anhängare i staden Albi och det omgivande området under 12: e och 13-talen. Denna rörelse hade spridit sig snabbt i Västeuropa under denna tid, men hade krossats hårt i Tyskland och Holland. Nu var de starkast i södra Frankrike och Italien.



Deras präster kallades Perfecti och de vandrade runt och predikade bland vanligt människor, precis som Jesus gjorde på sin tid. De betraktades som lärare och heliga män, inte som Guds ställföreträdare på jorden som den katolska prästerskapet ansågs vara. De behövde inte kyrkor att dyrka i och ansåg att kyrkan inte skulle samla rikedomar,  man levde mycket enkel och även Perfecti arbetade för sitt levebröd.. De trodde Gud fanns överallt och kunde dyrkas varhelst i naturen.

De kallades också "bon homme" (goda människor) - för det var det de eftersträvade och uppfattades som - eftersom de tjänade människorna runt omkring sig utan att leva i lyx och överflöd som prästerna i den katolska kyrkan. De predikade inte på latin utan på det gemensamma folkets språk. De var också vegetarianer, pacifister och motsatte sig dödsstraff. De trodde på reinkarnation, och bland annat därför ansågs kvinnor ha en i stort sett lika hög position som männen i deras sociala gemenskap (man kunde ju lika gärna återfödas som kvinna som man).

De levde vid sidan av den katolska kyrkan i Langedoc i nästan 100 år och de accepteras och respekteras i alla klasser innan korståget började.

Under Albigensiska korståget blev de massakrerade och dödade i tusental, många av dem brändes på bål utan att ge upp sin tro. I katarernas allra sista strid - belägringen av fästningen Montsegur 1244 -blev det sista Katharfäste tvunget att kapitulera. Efter kapitulation brändes mer än 200 Perfecti på ett enormt bål byggt vid foten av berget.



Genom korståget och den följande Inkvisitionen blev katarerna i princip utrotade från jorden för evigt, fördömda som kättare. De hade kärleken från vanligt folk i Laungedoc regionen; den katolska kyrkan behövde arméer och inkvisitionen för att utrota dem fullständigt. Inkvisitionen instiftades under efterdyningarna av korståget för att avsluta det arbeta korståget hade påbörjat.

Det genomfördes också vissa reformer i den katolska kyrkan för att möta hotet från katarerna.         De olika tiggarordnarna som uppstod under denna tid, fr.a. Dominikan- och Franciskanorden var ett försök att efterlikna katarernas Perfecti och deras levnadssätt och därmed vinna anhängare från katarerna.

Tekniken vid en tidigare liv regression.

I en tidigare liv regression, är du efter en initial hypnosinduktion ombedd att positionera din kropps i ett tidigare liv. Vanligtvis kommer du att finna dig själv i något slags viktig situation eller under ett viktigt händelseförlopp i denna livstid  (detta upplevs på olika sätt; en del ser en inre film spelas upp, en del mer anar, eller känner vad som händer). Efter att ha gått igenom denna händelse leds du vidare till andra viktiga situationer i detta liv och slutligen till din död i det här livet. Hur du dör och i vilken sinnesstämning du lämnar detta liv har ofta en stor betydelse, och kan vara något du burit med dig som påverkar dig idag.

Efter att ha passerat genom din död hamnar du i en andlig värld där det är möjligt att dra slutsatser och lärdomar från det liv du just upplevt. Du kan också uppleva olika typer av andliga förbindelser med gudar, gudomar eller få andliga insikter.

Från denna andliga synpunkt kan du också ge råd och förmedla vägledning till den person du är idag, och du kan få en djupare förståelse för din nuvarande personlighet och liv. Många gånger kommer du att hitta rötter till nuvarande problem i tidigare liv.

I berättelsen som följer förmedlas en djup insikt från ett tidigare liv, via en fördjupad andlig upplevelse i stadiet efter döden, vidare till den person som jag är idag. Ett budskap, en insikt, som jag
alltid kommer att vårda och aldrig någonsin glömma.

"Gud är alltid med dig"

Jag älskar riddare. Jag ser en bild av en riddare ... Jag vet bara att jag älskar riddare så mycket, jag vill vara en riddare, jag beundrar dem enormt.  Jag längtar också hem, jag vill hem...

Jag ser en riddare som står ensam inför Gud och ber till Gud, att tjäna Gud. Jag vill tjäna Gud som en riddare. Jag vill tjäna Gud. Jag står på ett berg, det är en mycket vacker solnedgång och jag är ensam med Gud och den storslagna utsikten. Jag står och bugar inför Gud, håller svärdet riktat rakt ner med spetsen mot marken, håller svärdet, går ner på knä, bedjande.



Det är mina två drömmar i livet; att tjäna Gud och att vara riddare. Jag är riddare, och jag tjänar Gud, det är allt som betyder något för mig. Det betyder allt för mig, det betyder allt ... Ingenting just detta. Jag känner Guds närvaro...

 - Säg mig, berätta om det, när du känner Guds närvaro.

 Jag känner Gud i hela naturen och allt, och i himlen. Han är överallt, i mig och framför mig. Och jag vill tjäna honom, jag vill tjäna Gud. Jag är i södra Frankrike, i Languedoc. Det är vackert, så vackert. Det är som Guds riddare, Guds tjänare. Guds tjänare och Guds riddare, det är det enda som betyder något för mig i mitt liv. Min kärlek till riddare, min kärlek till Gud. Det är allt.


Men jag kan ha hamnat på fel sida. Det finns en konflikt mellan påven, påvedömet och den Gud som vi har här, eller vårt sätt att tjäna Gud. Det finns en konflikt, jag vet att det finns en konflikt. Påven accepterar inte en del av oss som är katarer. Vi är sida vid sida här, vi lever sida vid sida och är lika goda kristna, alla. Vi tjänar alla Gud.

Men påven ... men påven ... han tror Katarernas tro, de som dyrkar utomhus, i naturen, är fel. Påven tycker inte att de är bra, han tycker att de har fel idéer. Men vi som bor här, tror inte att det är något fel. Vi ser det som olika manifestationer av att tjäna Gud. Man kan tjäna Gud på olika sätt. Några tjänar Gud i kyrkorna, några tjänar Gud ute i det fria. Det finns kanske andra skillnader också, men det är den största skillnaden som jag ser.

Påven försöker omvända de som tillber Gud i naturen, till att bara dyrka Gud i kyrkorna. Det är vad jag ser. Jag tillber Gud på berget. Jag ser Gud när jag tittar upp i skyn, och när jag ser ut över landskapet, jag känner att Gud finns. Det är skillnaden som jag ser det. Jag kan inte förstå varför man inte kan dyrka Gud i naturen när han är överallt ... men kanske de, prästerna, vill att vi bara att gå till kyrkan och dyrka Gud. Det är där du ska vara när du tillber Gud. För prästerna skall leda oss, präster vill leda oss, att vi ska vara beroende av dem hela tiden. Att religion borde vara bara när vi är med präster, och när de läser, predikar och läser Guds ord, det är först då vi får dyrka Gud.



Jag kan inte förstå varför vi inte kan tillbe Gud i världen. Jag älskar Gud lika mycket som de som avgudar honom i kyrkorna. Jag kan gå till kyrkan också, det är inget konstigt med det, men vi har prästerna också som är som Jesus. De är barfota, de är barfota präster, rör sig bland oss ​​människor, sitter inte bara i sina kyrkor.

Jag tycker om det, det känns närmare Jesus, att de är med oss ​​människor, ute med oss, rör sig bland oss. De blandar sig med oss vanliga människor, jag gillar det. Det är så det är. Men påven skickar legater, präster, för att berätta  att vi bara skall dyrka Gud i kyrkorna, och bara gå till de katolska prästerna i kyrkorna. Han säger att det är en synd att tillbe Gud som vi gör, säger att det är en synd, de säger att det är en synd, det är inte vad kyrkan vill.

Jag förstår inte varför vi inte kan vara en del av kyrkan, jag tror att vi är en del av kyrkan, vi bara göra det i en lite mer fritt och annorlunda sätt. Vi gör det bara det mer fritt ... (gråter). Vi kommer bara att göra det mer fritt. Vi vill bara att dyrka Gud i naturen, möta Gud i naturen, och ha våra präster ut bland oss, och inte bara i kyrkan. Jag gillar det, att de är med oss. Påven säger att det är en skam ... (gråter). ...




Det finns många bland oss ​​som tycker att de kan göra det, att det inte är något konstigt. Jag förstår inte varför påven inte lät oss tillbe Gud i naturen. Jag kan inte förstå, jag förstår inte, jag förstår inte varför påven förbjuder oss vad som är vackert och bra ... vackert... (gråter en lång stund ...)

 Han säger att det är en synd att möta Gud där. Han säger att det är avgudadyrkan, som dyrkan av naturandar, som okristna hedningar som dyrkar naturgudar.  Men vi tillber samma Gud, bara på ett lite annorlunda sätt ... Påven vill starta ett korståg mot oss, jag kan inte tro det.

Jag är en riddare. Guds riddare men inte en korsfarare. Jag är en riddare tillägnad Gud. ...  Det är flykten från staden, slottet ligger på en höjd. Korsfararna har belägrade oss, men vi kan göra oss fria, vi som riddare får fri lejd därifrån, på grund av att vår hertig är katolik och han får fri passage ut ur staden. Det är blandat med katoliker och katarer kvar i staden.

Vi kan lämna, det det är en utvandring. Jag förstår att det är nu jag måste gå till den franske kungen och försöka sätta stopp för detta korståg. Jag måste komma till den franske kungen, försöka sätta stopp för detta. De kan inte skicka en kurir. Jag har några kopplingar, jag är en framträdande personen på något sätt, kanske har träffat kungen, han skulle lyssna på mig.

Så jag måste rida i full galopp till Paris och försöka rädda staden från belägringen och stoppa, stoppa detta. Så jag tror att det är. Men jag måste ha fångats någonstans på vägen innan jag kommer till Paris. Det är som om de väntar på mig, de vet redan att jag är på väg. Jag går i en fälla. De fångar mig och jag förflyttas till en annan slott. Det är som om de väntade på mig, de måste ha vetat i förväg att jag var på väg.



De fångar mig, de kasta mig in i en fängelsehåla utan någon förklaring. Och jag säger att jag måste se kungen, har ett viktigt budskap till kungen. Men det är ett muntligt budskap, jag har inget att visa upp. De hittar inget dokument på mig. De säger att jag ljuger och kasta mig i bara i fängelsehålan. Det är där jag kommer att känna mig så ensam och vara ensam, så fruktansvärt ensam, så ensam, så länge ensam (jag refererar här till en tidigare session där jag gått genom delar av detta liv, fr.a. fängelsetiden).

Och i så mycket förtvivlan att jag inte kan leverera mitt budskap. Så desperat och så rastlös, så rastlös, så rastlös, eftersom jag har en sådan ett viktigt budskap för kungen och jag kan inte lämna det över. Jag kan inte tänka på något sätt att fly från fängelset heller, jag får inte tala med någon människa, och jag har ingen chans att komma ut härifrån.



 Jag får berättat långt senare om alla massakrer, om allt mitt folk som har dödats. Alla har dödats, de har dödat allt och jag kan inte göra någonting åt någonting. Jag sitter bara där, kan jag inte ens dö. Jag sitter bara och väntar på att dö, men Gud håller mig vid liv och det är vad jag inte förstår, varför han håller mig vid liv. Varför han håller mig vid liv. Jag kan inte förstå det. Jag pratar med Gud hela tiden, jag har ingen annan att prata med, men jag vet inte om han hör mig längre. Han hörde inte mina böner, i alla fall, eftersom jag är kvar där för evigt.

Jag har aldrig fått någon dom, aldrig haft någon rättegång. Jag är bara en dold och senare en bortglömd fånge. Och i slutändan vet de inte, fångvaktare och ingen annan, vet varför jag sitter där längre. Så många år har passerat så ingen vet längre vem jag är  eller varför jag är sitter där. Jag sitter bara där, bortglömd av världen. Glömd även av Gud.

 - Glömd av Gud?

 Ja, han besvarar inte mina böner. Han har antagligen ingen aning om att jag sitter där och det finns ingen mening med det. Gud har en uppgift för mig, men jag vet inte vad det är. Jag tror att han har ett uppdrag för mig som jag inte riktigt förstår. Jag försöker att lita på honom, han vet att jag är där, har inte glömt mig eller övergivit mig. Det är något jag borde lära sig eller förstå, jag förstår bara inte vad...?

 - Nu när du är där och kan inte förstå vad som händer. Om du skulle öppna upp ännu mer inåt och känna i ditt hjärta, varför sitter du här, varför sitter du där, hur kan det gynna dig?

Tålamod är det enda jag kan förstå. Att ha tålamod. Att kunna vänta. Att "den som väntar på något gott väntar aldrig för länge," kanske. Jag kommer att befrias i slutet, jag måste bara ha tålamod, måste ha tålamod, tålamod ...

 - Och denna befrielse när äger den rum?

 Det sker när jag dör och blir befriade. Jag dör, jag dör...

 - När du dör, i vilken sinnesstämning dör du?

Jag är tacksam, tacksam mot Gud att jag får lämna den här kroppen. Jag är tacksam, jag tackar Gud, jag tackar Gud... att min tid är till ände. Jag tackar Gud, gode Gud, han har bönhört mig till slut, han har bönhört mig till slut, han har hört mina böner och befriat mig, befriat mig, jag är tacksam, tacksam, Gode Gud jag är tacksam, att han lyfter mig från detta.

Jag tänker att när jag stod i början som en riddare inför Gud på ett berg och när jag böjde knä inför hela världen och Gud så var det precis tvärtom mot att sitta i en fängelsehåla innesluten. Så mycket lättare att se Gud i naturen än i en håla i jorden, i marken, att jag behållit Gud, behållit min tro på Gud hela tiden, fast jag förtvivlat så har min tro funnits kvar så att jag till slut tackar Gud, tackar Gud.

Jag tackar Gud för att jag fått uppleva två sådana enorma kontraster, stå som riddare inför hela världen, sitta som fånge i en jordhåla i marken, två extremer, extrema former av liv, Gud finns på båda ställena. Gud finns överallt.

Jag prövades, kanske prövades, men jag gav inte upp min tro. Jag gav aldrig upp min Gud...

Gud är glad att ta mig tillbaka, att ta mig tillbaka. Han är lycklig över att jag är lycklig över att komma tillbaka och sitta vid hans högra sida, vara vid hans sida igen. Jag känner att Gud är lycklig för mig, för mig, Gud är lycklig för mig. 

Han ser mig och har sett mig hela tiden och vetat om mig hela tiden, att jag inte tappat bort honom, att jag inte tappat bort Gud. Att jag inte tappat Gud, att jag inte tappat Gud. För han har aldrig tappat mig. Jag har alltid funnits. Han har alltid sett mig, han har alltid varit med mig, han har alltid varit med mig. Gud har alltid varit med mig. Nu får jag sitta vid hans högra sida. Jag är lycklig, jag är lycklig...(gråter av lycka...) lycklig... så lycklig att vara med Gud.

Lycklig, så lycklig att vara med Gud. Som den förlorade sonen, att komma hem, att komma hem igen till Gud. Som den förlorade sonen, som det förlorade sonen...

-         Och den känslan, så vad tar du med dig till Svante?

Att Gud alltid är med dig. Gud är alltid med dig, Gud finns alltid med dig i varje ögonblick. Han har aldrig glömt bort dig. Har är alltid med dig, han har aldrig glömt dig. Gud finns alltid med dig varje ögonblick, varje sekund, i varje stund, Gud är alltid med.

Du är aldrig ensam, du är aldrig ensam. Gud finns alltid i ditt hjärta. Gud är alltid med dig. Han finns i dig och omkring dig, allting, överallt finns Gud. I allt och överallt finns Gud. Det finns ingen ensamhet. Det går inte att vara ensam, du är inte ensam, du har alltid Gud med dig. Var du än går har du alltit Gud med dig.   Var du än går så är du alltid där du är, alltid där du är, och Gud är alltid med dig. Var inte rädd, förtvivla inte, Gud är med dig.

-         -        Tillbaka till den där känslan av Guds närvaro i dig, låt dig fyllas av den vare sig det är som riddare på höjden eller om det är mot slutet i fängelsehålan. Att vara fylld av Gud, Guds närvaro, ta och fyll dig fullständigt... det finns ingen ensamhet.

Jag vill säga en sak till Svante. Att du kan glömma Gud, men Gud glömmer aldrig dig för ett ögonblick, Gud är alltid med dig även om du glömmer, Gud glömmer aldrig, han är alltid med.

-          Gud glömmer aldrig, han är alltid med dig...

Nedtecknat av Svante Stål  2015-06-04